February 2022
Hausse kan rasande snabbt bli baisse!
07/02/22 11:15
Eller med helt andra ord;
Kanske visar det sig att dagens girighet ont och skadligt bet sig själv i svansen.
Coronatider har som bekant möjliggjort att fler har kunnat jobba hemifrån och fler har som både sällskap och värdefull nytta också valt att införskaffa sig ett husdjur. Syns i minst i hundvärlden. Här har milt uttryckt efterfrågan på hundvalpar exploderat. Vilket i sin tur gjort att valpens inköpspris rusat hejdlöst uppåt. Enligt jordbruksverket har priset på hundar de senaste fyra åren dubblerats. Inom vissa raser och blandraser långt mycket mer. Det finns dock undantag. En grupp uppfödare sticker i detta sammanhang med tydlighet ut. Det är uppfödare av jakthundar som med sin saklighet tycks stå sig jordnära och förankrade i verkligheten då dem visar på en mer realistisk prisutveckling över de senaste fyra åren genom sina redovisade 19 procents höjning.
Hos mig gror och växer en tanke som leder till dystra konsekvenser. Idag kan vissa grupper som kanske har tid, utrymme och är i stort behov av både en stöttande och aktiverande hundvän inte längre ens se sig ha råd att köpa och äga hund. Jag tänker på Sveriges alla ensamhushåll, såsom pensionärer eller sjukskrivna eller dem som drabbats av psykisk ohälsa och där vi kloka av årens erfarenhet också lärt oss att hunden kan bespara samhället stora kostnader. Insamlad data har redovisat hur livet med hund befrämjar såväl kropp som själ till bättre hälsa och livskvalitet.
Hur tänker hunduppfödarna själva när de idag efter snabbt såld valpkull också skrattande går till banken? Om vi väljer att enbart vända oss till de pengastinna då blir marknaden också mycket snabbt mättad. Inte minst infinner sig ytterligare problem om ett förhastat hundköp nu inte var så väl genomtänkt som önskat? Unghundar som några månader senare kan ses omplaceras vilket också dagens verklighet påvisar. Hur långsiktigt tänker vi kring hundens många och olika kvaliteter och behov när vi också vet att snabba pengar förblindar? Är denna skenande prisutveckling en hållbar väg för seriös och trovärdig hundavel som lika ansvarsfullt ska gynna hunden och dess välmående? Ska hundägande bli till en klassfråga när vi genom sanslösa prisökningar begränsar marknaden och utestänger många från möjligheten att ens införskaffa hund?
Nej, ansvarsfull hundavel handlar inte om ”snabba cash” utan allra främst borde stå kunskap om och respekt för såväl liv som hund. Här uppvisar föredömligt uppfödarna på jakthund sin omtanke för hunden och inte minst för att bevara såväl sundhet som dess unika rasegenskaper. Här väljer man att sätta hundens arbetsförmåga och kvalitet i första rum och det med ett samlat förstånd om att hålla prisbilden på en mer sansad nivå.
REFLEKTERANDE EFTERTANKE
Drar mig till minnes en ledare i Hundsport där SKKs forna ordförande Pekka Olson förnöjt konstaterar att effekten av den propaganda som organisationen förmedlar glädjande nog också har lett till ett ökat medlemsantal i SKK.
Hmmm…kanske svaret är enklare än så…med alla nytillkomna ”Coronahundar” så vore det väl konstigt om det inte också avspeglar sig kortsiktigt i organisationens medlemsstatistik. Jag reagerade starkt på Pekkas ordval ”propaganda”. Nog vore det väl bättre om det istället stod upplysande information om hunden än att raljera över SKK och uppfödares tilltalande och koreograferade marknadsföring?
Detta i sin tur leder mig till en annan artikel där Ulf Uddman, numera SKKs forne VD, berättade om hur SKK blivit kallad till möte med regeringen som ville veta mer detaljerat om kennelklubbens arbete och hur SKK handgripligt verkar för en bättre hundhälsa? Uddman säger i artikeln att SKK och dess förändringsarbete kan inte gå snabbare fram än att organisationen får flertalet av uppfödarna med sig på tåget.
Hmmm…är det uppfödares tycke och smak som ska bestämma vägen framåt för våra många och olika rashundar? Är det inte faktabaserad kunskap kring hunden och dess välmående som borde vara allas vår gemensamma arbetsgrund och rättesnöre? Nej, uppenbarligen inte. Just hundrasen barbet är ett sorgligt exempel på hur en specifik hundras går förlorad i allehanda åsikter när man valt att inte göra historik och känd fakta tillgänglig för alla. Det är urvalets beslutande aktörer, organisation och uppfödare, som bär det allra tyngsta ansvaret om att medvetet och aktivt verka för en sund hund i en lika sund och hållbar utveckling framåt.
Utveckling tar aldrig paus utan fortgår oavbrutet. 2022 är redo och på gång och SKK har sedan en tid tillbaks fått ett nytt ledarskap som säger sig vilja arbeta mer transparent och proaktivt för hunden och dess välfärd. Tiden lär med all säkerhet visa oss resultatet av dessa nu uttalade intentioner. Själv hoppas jag på mer av verklighetsbaserad upplysning och långt mindre av ytlig och kommersiell propaganda.
Konst kan förmedla såväl verklighet som fantasi och vision. Reklamens marknadsföring väljer förskönat och medvetet att spela på vår tanklösa svaghet i omedelbar känsla. Låt Dig inte förledas till valpköp av enbart en bedårande ögonblicksbild. Bakom varje hundliv, från litet till stort, kort som långt, finns som alltid också en oglamorös verklighet. En historik som det är väl värt att lära sig mer om och som fördelaktigt kan gynna såväl människa som hund.
Kanske visar det sig att dagens girighet ont och skadligt bet sig själv i svansen.
Coronatider har som bekant möjliggjort att fler har kunnat jobba hemifrån och fler har som både sällskap och värdefull nytta också valt att införskaffa sig ett husdjur. Syns i minst i hundvärlden. Här har milt uttryckt efterfrågan på hundvalpar exploderat. Vilket i sin tur gjort att valpens inköpspris rusat hejdlöst uppåt. Enligt jordbruksverket har priset på hundar de senaste fyra åren dubblerats. Inom vissa raser och blandraser långt mycket mer. Det finns dock undantag. En grupp uppfödare sticker i detta sammanhang med tydlighet ut. Det är uppfödare av jakthundar som med sin saklighet tycks stå sig jordnära och förankrade i verkligheten då dem visar på en mer realistisk prisutveckling över de senaste fyra åren genom sina redovisade 19 procents höjning.
Hos mig gror och växer en tanke som leder till dystra konsekvenser. Idag kan vissa grupper som kanske har tid, utrymme och är i stort behov av både en stöttande och aktiverande hundvän inte längre ens se sig ha råd att köpa och äga hund. Jag tänker på Sveriges alla ensamhushåll, såsom pensionärer eller sjukskrivna eller dem som drabbats av psykisk ohälsa och där vi kloka av årens erfarenhet också lärt oss att hunden kan bespara samhället stora kostnader. Insamlad data har redovisat hur livet med hund befrämjar såväl kropp som själ till bättre hälsa och livskvalitet.
Hur tänker hunduppfödarna själva när de idag efter snabbt såld valpkull också skrattande går till banken? Om vi väljer att enbart vända oss till de pengastinna då blir marknaden också mycket snabbt mättad. Inte minst infinner sig ytterligare problem om ett förhastat hundköp nu inte var så väl genomtänkt som önskat? Unghundar som några månader senare kan ses omplaceras vilket också dagens verklighet påvisar. Hur långsiktigt tänker vi kring hundens många och olika kvaliteter och behov när vi också vet att snabba pengar förblindar? Är denna skenande prisutveckling en hållbar väg för seriös och trovärdig hundavel som lika ansvarsfullt ska gynna hunden och dess välmående? Ska hundägande bli till en klassfråga när vi genom sanslösa prisökningar begränsar marknaden och utestänger många från möjligheten att ens införskaffa hund?
Nej, ansvarsfull hundavel handlar inte om ”snabba cash” utan allra främst borde stå kunskap om och respekt för såväl liv som hund. Här uppvisar föredömligt uppfödarna på jakthund sin omtanke för hunden och inte minst för att bevara såväl sundhet som dess unika rasegenskaper. Här väljer man att sätta hundens arbetsförmåga och kvalitet i första rum och det med ett samlat förstånd om att hålla prisbilden på en mer sansad nivå.
REFLEKTERANDE EFTERTANKE
Drar mig till minnes en ledare i Hundsport där SKKs forna ordförande Pekka Olson förnöjt konstaterar att effekten av den propaganda som organisationen förmedlar glädjande nog också har lett till ett ökat medlemsantal i SKK.
Hmmm…kanske svaret är enklare än så…med alla nytillkomna ”Coronahundar” så vore det väl konstigt om det inte också avspeglar sig kortsiktigt i organisationens medlemsstatistik. Jag reagerade starkt på Pekkas ordval ”propaganda”. Nog vore det väl bättre om det istället stod upplysande information om hunden än att raljera över SKK och uppfödares tilltalande och koreograferade marknadsföring?
Detta i sin tur leder mig till en annan artikel där Ulf Uddman, numera SKKs forne VD, berättade om hur SKK blivit kallad till möte med regeringen som ville veta mer detaljerat om kennelklubbens arbete och hur SKK handgripligt verkar för en bättre hundhälsa? Uddman säger i artikeln att SKK och dess förändringsarbete kan inte gå snabbare fram än att organisationen får flertalet av uppfödarna med sig på tåget.
Hmmm…är det uppfödares tycke och smak som ska bestämma vägen framåt för våra många och olika rashundar? Är det inte faktabaserad kunskap kring hunden och dess välmående som borde vara allas vår gemensamma arbetsgrund och rättesnöre? Nej, uppenbarligen inte. Just hundrasen barbet är ett sorgligt exempel på hur en specifik hundras går förlorad i allehanda åsikter när man valt att inte göra historik och känd fakta tillgänglig för alla. Det är urvalets beslutande aktörer, organisation och uppfödare, som bär det allra tyngsta ansvaret om att medvetet och aktivt verka för en sund hund i en lika sund och hållbar utveckling framåt.
Utveckling tar aldrig paus utan fortgår oavbrutet. 2022 är redo och på gång och SKK har sedan en tid tillbaks fått ett nytt ledarskap som säger sig vilja arbeta mer transparent och proaktivt för hunden och dess välfärd. Tiden lär med all säkerhet visa oss resultatet av dessa nu uttalade intentioner. Själv hoppas jag på mer av verklighetsbaserad upplysning och långt mindre av ytlig och kommersiell propaganda.
Konst kan förmedla såväl verklighet som fantasi och vision. Reklamens marknadsföring väljer förskönat och medvetet att spela på vår tanklösa svaghet i omedelbar känsla. Låt Dig inte förledas till valpköp av enbart en bedårande ögonblicksbild. Bakom varje hundliv, från litet till stort, kort som långt, finns som alltid också en oglamorös verklighet. En historik som det är väl värt att lära sig mer om och som fördelaktigt kan gynna såväl människa som hund.
Comments