September 2022
Mitt liv med Koi
06/09/22 17:17
Mitt liv med Koi är slut, över och förbi. Sedan den 30 augusti 2022 är livet med Barbet Koi ett tragiskt tålamodskrävande och ett konstigt nog, ännu pågående kapitel.
Det är också ett avslutat sådant. Ett ömt och kärleksfullt minne av en alldeles speciell lurventass och själ med sina alldeles speciella behov. Vår gemensamma historia är sällsam, prövande, ansvarsfull, kunskapssökande, tolerant och respektfull. Dryga tio år som gav mig en högst lärorik erfarenhet vad gäller både hund och människa. En konstant och alltid lika aktuell och varseblivande ögonöppnare.
Webbsidan Barbet Koi kommer att fortleva fram till juni nästa år, därefter plockar jag ner den. Sidan har kostat mycket av arbete, tid men också tårar och kapital då jag med avsikt valt att inte låta diverse marknadsförare styra mina ord som istället getts fritt utrymme att formuleras utifrån egen tankeprocess i vida funderingar. Är det så att någon uppmärksam själ ser vitsen att sponsra en egensinnig och oberoende hundägarröst så kanske jag tänker om i ett varv till. Galenskap inom den organiserade hundvärlden är i stort behov av en sansad, begriplig och faktabaserad röst i motsats till allt påtagligt trams och pluttigull som översvämmar rashundvärlden. Något som jag redan 2014 påtalade i artikeln DogPeace. Evidensbaserad fakta är fortfarande höljt i ovisst dunkel där istället bestämda åsikter tycks mig fortsatt få styra och oåterkalleligt besluta.
Varken uppfödare, rasklubb eller kennelklubb kunde bistå mig med svar, stöd och rådig hjälp då jag som allra mest behövde det. Idag är jag innerligt tacksam för all fakta och grundlig förklaring gällande alla ”vita fläckar” som istället gavs av, en privatperson och en då för mig helt okänd individ, i det fjärran Bâgé-le-Châtel, Frankrike. Med mitt stora TACK till Elaine Fichter.
Till våran Koi Olsson, Clyde Jr, hoppas jag att all hans idoga energi nu strömmar gränslöst fritt. Inte minst särdeles tryggt till gemensamhetens gagn och gränslösa glädje tillsammans med kompisen Lilla Big Mac och pappa Clyde. TACK för alltinget, älskade vännen vår!
Koi och Mac Olsson stoltserar fokuserat, värdigt och fint. Fotot är från året 2016.
Koi’s far som vi tyvärr aldrig träffade men som likväl finns i mitt minne genom delade ord och bilder.
Till Er nyfikna som hysteriskt övervakar mina ord men också till resten av Er andra läsare som är genuint intresserade och vaket undrar för att lära och förstå;
Kois liv avslutades i lugn och frid genom mitt ansvarsfulla beslut och inte alls på grund av en tillfällig och naturlig kroppsfunktion som tremor och inte heller på grund av den testikelcancer som i fjol upptäcktes och som föranledde ett för Koi operativt ingrepp. Vila tryggt, min kära stora lilla lurventass!
När mening, liv och död, tomhet och saknad, sorg och smärta med nödvändig tid bearbetats äger jag både goda och onda minnen att förtälja mer om innan också denna sida binder samman sin början till sitt slut, i en för oss alla begränsad livscirkel av varierad, allt som oftast oanad diameter.
Comments