Det går framåt i vattnet. Han har fortfarande inte simmat men han är inte längre det minsta rädd för att kasta sig ut i vågorna för att hämta apporten. Nu är det Mac som får stå och titta på när Koi arbetar och någon stafett är det inte längre frågan om. Koi lämnar inte över någon stafettpinne till Mac utan springer genast till oss för belöning och väntar ivrigt på nästa kast. Min simskola har ju inte de lättaste förhållanden då Åhus strand är mycket långgrund och vi får bege oss mycket långt ut för att komma i tillräckligt högt vatten för att Koi ska kunna simma. På väg till simdjup har vi åtminstone passerat två, tre sandbankar där vattnet bara blir ankelhögt för att sen åter bli vaddjupt. Inte nog med att det är långt till simdjup så dras vi också med undervattenströmmar så det är lite besvärligt med våra simlektioner….men vi tar ett framsteg i taget.