Nå, hur gick det då med mitt hopp och den franska rasklubbens vision om initiativet till ett omvärldssamarbete? U.M.BARB. – Union Mondiale des Clubs de Barbets – ett samarbete som skulle introduceras av samma rasklubb i juni 2016 under Lamotte-Beuvrons Game Fair i franska Sologne.

Kontentan blev till ett tyst, tomt och platt fall. Någon internationell samverkan fanns inte närvarande under den tre dagar långa jaktmässan. Endast åtta barbeter var anmälda till mässans officiella hundutställning och av dem var sju franska barbeter på plats i Sologne. Tankarna kring ett kommande samarbete mellan de nationer där barbet finns representerad skingrades ljudlöst och snabbt för vinden i den lilla och enbart franska uppslutningen.

För de rutinerade anhängarna runt barbet var detta ett väntat resultat eftersom den franska klubben sedan februari varit ovanligt tysta i frågan. Den franska rasklubbens ordförande avsade sig dessutom sitt ordförandeskap under samma månad. Detta för att i april och genom medlemmars röster åter kunna inta platsen som rasklubbens ordförande. En annan nyhet är att mannen som själv titulerar sig som ”barbetens fader” – J C Hermans – gjort come-back på den franska arenan. Hermans var den som 1980 startade den franska barbetklubben där han också var ordförande fram till 2001. Han anmälde i år åter sitt intresse för klubbens ordförandepost men erhöll bara 16 röster av de 142 (totalt 193 röster) som valt att använda sin rösträtt under valdagen.

J C Hermans har jag berört i några av mina tidigare artiklar. Han var den man som helt sonika tog en rasstandard från en mer än hundra år gammal ras – Barbet. Hjälpt av barbetens rasstandard, som formulerades år 1886 och validerades år 1894 för att senare också antas av FCI , lade han grunden till sin alldeles egna vision om rasen barbet. Hans mål var att rekonstruera en helt ny typ av barbet. Genom omvänd selektion inom en annan existerande ras – pudeln – så konstruerades en ny rastyp som kom att se dagens ljus på 70-talets slut och framåt och som han också namngav – Barbet Modern. J C Hermans vision och arbete utgjorde också starten på de meningsskiljaktigheter som än i dag hett pulserar och rör om i barbetvärlden. Meningsskiljaktigheterna hänger starkt samman med den typ av barbet man föredrar – den gamla (Vieux Barbet) eller den nya (Barbet Modern). Trots att Vieux Barbet idag nästan är helt utplånad så är typen fortfarande både synlig och ständigt närvarande bland dagens mer eller mindre mixade barbet. Den gamla rastypen missgynnas av den organiserade hundvärlden allt sedan Hermans lansering av Barbet Modern. Medvetet sorteras den gamla typen bort från avelsurvalet på grund av sin pälstyp eller storlek och det sker med hjälp av en numera omarbetad men tragiskt nog dess ursprungliga och alldeles egna rasstandard.

Den franska rasklubben är fortfarande fåordig och det som hörs är inte mycket mer än att marknadsföra utställningsevenemang. Ibland tar de till orda på klubbens nystartade diskussionssidor (en specifik för varje ras de representerar) och som finns på Facebook. Vill du följa deras och dess ”gillares” diskussioner om barbet – hittar Du dem under namnet ”Parlons Barbet”. Det är till fördel om Du behärskar franska språket för i likhet med det stora flertalet fransmän så prioriteras det egna språket före förståelsen. Men, där finns röster som står på sig så flera nationers språk kan stundtals ses i inläggen på Parlons Barbet. Den hoppfulla dialogen om omvärldssamarbete lyser dock skarpt varnande med sin frånvaro och därmed saknas ännu det så viktiga samspelet för en ljusare framtid.

Den grupp som idag tillför mest näring för samverkan är Barbet Preservation Group. En grupp som gör allt för att åtminstone hålla dialogen om ett samspel flytande. Det senaste inlägget var att bjuda en möjlighet till att reda ut röran i barbetens komplexa bakgrund genom att gemensamt verka för att med sakkunnig hjälp göra en grundlig avelsanalys. En analys som kan gynna alla intresserade men som främst utgör ett nödvändigt som värdefullt verktyg för uppfödare, avelshundägare, barbetklubbar men också för pågående forskning. En rättvis avelsanalys som dessutom kan bli startskottet i ett för alla gynnsammare arbetsklimat. En analys som kommer att minska utrymmet för struntprat och myter och istället kan göra desto större plats för hjälp, stöd och förklaring.

Barbetvärlden har flera och olika viljor men alla säger sig enhälligt ha den gemensamma viljan till att värna rasen barbet. Det som är anmärkningsvärt och väcker min förvåning i detta sammanhang är att när tillfälle ges i att verka för en ljusare och gynnsammare framtid då är det oroväckande få uppfödare som är villiga att hjälpa till! Oavsett vilken typ vi föredrar – den ena eller den andra, båda eller ingen – så är det alltjämt en förutsättning i rashundsvärlden att veta på vad vi bygger våra avelsbeslut. Verifierad fakta, kunskap och utbildning är fundamentalt viktiga grundstenar i allt avelsarbete.

Jag tror och hoppas att fler visar sin vilja i att stödja en kär ras. En rättvis avelsanalys spelar en avgörande och viktig roll för rasens framtid men den kräver också arbete och är inte heller gratis. Så, vem betalar?

Har vi råd att betala det där extra för att köpa oss en ovanlig hundras nog kan vi väl då också finna råd att stödja den ras som vår älskling tillhör? Detsamma gäller våra rasklubbar, uppfödare som ägare till avelshund – alla barbetägare har minst en högst angelägen anledning till att hjälpa. En kan inte göra allt men alla kan göra lite! Finns tro, hopp och kärlek finns både kraft och vilja nära till hands och handling. Eller?

Barbet Preservation Group har en sluten studiegrupp under samma namn på Facebook
och välkomnar alla som har kunskapsiver och ett genuint intresse för rasen Barbet.
Blockade vänner är inte tillåtet eftersom alla meningar ska kunna
följas i sin helhet av alla som ingår i gruppen.