Vem kan man lita på?
02/08/16 15:03
Allt som skrivs och sägs är inte sanning och därför är det viktigt att kritiskt granska givna uppgifter såväl som att noggrant studera källor och bakgrund.
En åsikt som bygger på hörsägen är helt utan värde och kan också komma att utgöra ett allvarligt hot därför att hörsägen har en outgrundlig tendens i att snabbt växa sig stor och stark för att skapa kaos. En åsikt som bygger på förvärvad kunskap och erfarenhet är värdefull, användbar och om den delas kan den dessutom bjuda oss råd med möjligheter för gynnsam utveckling.
Även då det gäller information som sprids via vad vi oftast anser som betrodda källor kan misstag och fel göras. Vi är människor och människor är som bekant inte ofelbara. Detta är ingen större nyhet – fel gör vi alla under vår levnadstid och är vi kloka nog åtgärdar vi felet och ser det som en läxa med lärdom om att göra rätt nästa gång vi står inför en liknande situation. Om en felaktighet påpekas inte bara en gång utan upprepat och ändå ingen bemödar sig i att utröna bakgrund för att åtgärda missförstånd och fel då är det inte bara oroväckande utan dessutom förödande allvarligt.
Att en liten och relativt ny rasklubb i oförstånd kan agera överilat ser jag som inget ovanligt men när en stor organisation med mycken och samlad kompetens och lång erfarenhet och som samtidigt upprepat blir uppmärksammade på felaktigheten men som ändå fortsatt agerar i samma oförstånd ger åtminstone mig en rejäl tankeställare.
Ovan är del av en skärmdump från SKKs webbsida som visar länken till protokoll 5/2014 i SKKs avelskommitté och där jag allt sedan 2012 påtalat det allvarliga i deras stora misstag och fel att blanda ihop sjukdom med ett ospecifikt symtom. Än idag, då vi skriver augusti 2016, står fortfarande samma osanna och felaktiga påstående öppet att läsa för den med intresse i antingen SKKs avelskommittés uttalanden eller av dem som har intresse i hur felaktigheter och hörsägen kan fortsätta växa då ingen verifierar bakgrund och fakta för att åtgärda fel.
Då det gäller en mycket liten population som hundrasen barbet är det uppenbarligen inte heller av intresse att reda ut begrepp och bakgrund för ställa till rätta eftersom det inte heller berör särskilt många och än färre är de som faktiskt reagerar och ifrågasätter felaktigheter och den enda som står på sig har inte pondus nog för att göra sig hörd och förstådd och därmed fortsätter osanning att blomstra emedan sanning tystas och snart döljs av tidens glömska. Ett handhavande som påminner mig om en annan händelse i den franska kennelklubben för snart 40 år sedan. Där ett fåtal barbetuppfödare upprepat och under lång tid försökte göra sina röster hörda när en man med rätt kontakter inom den organiserade hundvärlden tog barbetens standard och med hjälp denna och utifrån egen övertygelse påbörjade sitt arbete med att skapa en helt ny ras - barbet moderne.
Begrunda kritiskt det som sägs, skrivs och görs och svälj inte allt med hull och hår. Även liten kan växa sig stor och sanningen får förhoppningsvis en dag tillräckligt med kraft och utrymme för att så slutligen göra sig sedd, hörd och allra viktigast – förstådd.
En åsikt som bygger på hörsägen är helt utan värde och kan också komma att utgöra ett allvarligt hot därför att hörsägen har en outgrundlig tendens i att snabbt växa sig stor och stark för att skapa kaos. En åsikt som bygger på förvärvad kunskap och erfarenhet är värdefull, användbar och om den delas kan den dessutom bjuda oss råd med möjligheter för gynnsam utveckling.
Även då det gäller information som sprids via vad vi oftast anser som betrodda källor kan misstag och fel göras. Vi är människor och människor är som bekant inte ofelbara. Detta är ingen större nyhet – fel gör vi alla under vår levnadstid och är vi kloka nog åtgärdar vi felet och ser det som en läxa med lärdom om att göra rätt nästa gång vi står inför en liknande situation. Om en felaktighet påpekas inte bara en gång utan upprepat och ändå ingen bemödar sig i att utröna bakgrund för att åtgärda missförstånd och fel då är det inte bara oroväckande utan dessutom förödande allvarligt.
Att en liten och relativt ny rasklubb i oförstånd kan agera överilat ser jag som inget ovanligt men när en stor organisation med mycken och samlad kompetens och lång erfarenhet och som samtidigt upprepat blir uppmärksammade på felaktigheten men som ändå fortsatt agerar i samma oförstånd ger åtminstone mig en rejäl tankeställare.
Ovan är del av en skärmdump från SKKs webbsida som visar länken till protokoll 5/2014 i SKKs avelskommitté och där jag allt sedan 2012 påtalat det allvarliga i deras stora misstag och fel att blanda ihop sjukdom med ett ospecifikt symtom. Än idag, då vi skriver augusti 2016, står fortfarande samma osanna och felaktiga påstående öppet att läsa för den med intresse i antingen SKKs avelskommittés uttalanden eller av dem som har intresse i hur felaktigheter och hörsägen kan fortsätta växa då ingen verifierar bakgrund och fakta för att åtgärda fel.
Då det gäller en mycket liten population som hundrasen barbet är det uppenbarligen inte heller av intresse att reda ut begrepp och bakgrund för ställa till rätta eftersom det inte heller berör särskilt många och än färre är de som faktiskt reagerar och ifrågasätter felaktigheter och den enda som står på sig har inte pondus nog för att göra sig hörd och förstådd och därmed fortsätter osanning att blomstra emedan sanning tystas och snart döljs av tidens glömska. Ett handhavande som påminner mig om en annan händelse i den franska kennelklubben för snart 40 år sedan. Där ett fåtal barbetuppfödare upprepat och under lång tid försökte göra sina röster hörda när en man med rätt kontakter inom den organiserade hundvärlden tog barbetens standard och med hjälp denna och utifrån egen övertygelse påbörjade sitt arbete med att skapa en helt ny ras - barbet moderne.
Begrunda kritiskt det som sägs, skrivs och görs och svälj inte allt med hull och hår. Även liten kan växa sig stor och sanningen får förhoppningsvis en dag tillräckligt med kraft och utrymme för att så slutligen göra sig sedd, hörd och allra viktigast – förstådd.