Så kom då äntligen besked om start i rasklubbens uppföljning av tremorfrågan.

Jag fick via mail ett frågeformulär att besvara och där enkäten sägs vara en del av klubbens uppföljningsarbete i det ospecifika och synliga men också det mycket vida och omfattande symtomet tremor. Då jag är involverad och intresserad och även tidigare uttryckt en önskan om att ta del av min rasklubbs handlingsplan i ärendet så skickade jag på nytt ett mail med frågor om hur svaren ska hanteras och av vem samt vilket övrigt arbete min klubb avsåg då de uttryckte att denna enkät var en del av ett större arbete.

Jag fick till svar att det vore tacksamt om jag ville besvara enkäten för det skulle vara till god hjälp i klubbens uppföljningsarbete men inte hur eller vem som skulle utvärdera svar och inte heller något om hur handlingsplanen ser ut. Klubben försäkrar dessutom en konfidentiell behandling, vilket för mig idag ter sig som en fars. Hur kan jag bli konfidentiell nu? Allt sedan tremorrapportens publicering, våren 2013, har det med lätthet och med hjälp av SKKs öppna hunddataregister samt klubbens rasregister gått att sålla ut till berörda eftersom rasen är mycket begränsad med runt tiotalet uppfödare med endast ett fåtal årliga kullar. Jag hoppas de som valt att vara anonyma också valt samma alternativ i SKKs register. Om inte och även då det i detta fall är försent så inför framtiden: Ta ett aktivt val om Du inte vill visa Ditt namn under fliken hundägare och säg till uppfödaren att Du inte vill namnges eller synas på bild från hämtningsdagen av valpen om dessa skulle publiceras på uppfödarens hemsida. Varför behövs hundens registrerade kennelnamn om undersökningen är konfidentiell? Vi har alla ett val och en rättighet som med skyldighet också ska följas.

MÅNGA VÄNDOR
Jag har visat på brister i min rasklubbs hantering i ärendet tremor men också berättat hur symtomet tremor tillfälligt och kortvarigt kan yttra sig på min hund. Jag har ställt många frågor men sällan fått några raka svar men dock en rapport med ett beslut som grundar sig på antaganden istället för verifierade uppgifter. Jag har talat om vikten av information och fakta men också om vikten hur och vad klubben förmedlar samt betydelsen av att prioritera och satsa resurser där de gör bäst nytta och skillnad för individens liv och leverne såväl som för rasens hälsa och fortlevnad. Inget har hörsammats. Jag övergav mina försök till förändring i syn och arbetssätt vad gäller denna fråga med rasklubb och SKK i november 2014, då jag genom svaren som gavs, insåg att ingen varken satt sig in i ärendet eller min frågeställning. Ett ärende som under mycket lång tid och resultatlöst hanterats fram och tillbaks inom den organiserade svenska hundvärlden.

Jag samarbetar gärna kring frågor som bygger på tvåvägskommunikation med ett utbyte åt bägge håll. Fungerar inte ett samarbete får man istället söka nya kanaler och samarbetspartners som leder till utveckling istället för inveckling och stagnation. Som delar syn på ett utbyte av kunskap och erfarenhet som grundar sig i det vi vet istället för det vi tror. Med ett ömsesidigt ansvar och med ett förhållningssätt som i lyhördhet bygger på respekt och tolerans.

TÄNK FÖRST – AGERA SEN
Vad gäller enkäten i fråga, så är det som vid all undersökning, viktigt att utgångsläget är korrekt förankrat annars hamnar resultaten lika fel som det felaktiga utgångsläget. Hur skiljer vi som nu tillfrågas, en darrning/skakning från en annan? Frivillig eller ofrivillig? Vi har alla olika syn och uppfattningarna är delade och erfarenheterna är många. Vem av oss kan ge ett objektivt svar i subjektiva upplevelser i frågan om ett vanligt förekommande symtom? Hur ska svaren värderas när orsakerna är ouppräkneliga?

Jag frågar mig om vi istället för att hantera och åtgärda existerande problem väljer att leta problem innan de ens uppstått? Vilket i sin tur skapar nya problem...

Jag har ett stort intresse i såväl min hund som ras och låter därför mitt engagemang och skrivande numera ta plats i KoiPeace. Här kan min syn öppet läsas, inbjuda till reflektion och diskussion. Med en förhoppning om att uppmärksamma och kritiskt granska förhållandena i hundvärlden men också för att i rätt ordning leda till först eftertanke och sedan handling.

Vägen till målet är både flera och olika så länge vi respekterar ramarna för tillåten och lagstadgad hastighet. Kom ihåg att åsikter är inte detsamma som fakta, så reflektera och ta riktning på den väg som passar Dig och Din hund bäst.