Skakigt värre!
04/10/16 20:37
Hundvärldens galenskap har jag numera skrivit om åtskilliga gånger och jag tänker fortsätta att både upplysa och skriva om händelser som behöver synliggöras för att åtgärdas.
Denna gång handlar det återigen om tremor och om uppföljningen av tremorfrågan som min rasklubb anser sig kompetent ha behandlat med hjälp av SKK. Rasklubbens uppföljning i tremorfrågan gjordes genom en enkät som skickades ut till samtliga berörda och där endast hälften av de tillfrågade valde att besvara enkäten. Eftersom min rasklubb inte såg sig ha fått in tillräckligt med svar för att agera i en fråga som redan från början hanterats felaktigt så är läget oförändrat dvs deras avelsrekommendationer kvarstår och har dessutom återigen ändrats från det rekommenderande ”bör inte” till det tvingande ordvalet ”SKA INTE” användas i avel. Varför? När jag frågar klubben säger de att inget nytt har tillkommit i detta ärende. Ett ärende som har hanterats både ogenomtänkt och uruselt. Likväl ändrar klubben i text och dess innebörd i både RAS (Rasspecifika Avelstrategier) och avelsrekommendation.
När det gäller en liten population i stora svårigheter vad gäller avelsarbetet och avelsurvalet så är det anmärkningsvärt att en rasklubb agerar oansvarigt och okunnigt vad gäller det vida begreppet och ospecifika symtomet; tremor. Att vägledande information grundar sig på verifierade uppgifter är utomordentligt viktigt inte bara för rasens vidkommande men lika viktig för att skapa förtroende och samarbetsvilja gentemot klubbens medlemmar. Ett oacceptabelt och felaktigt agerande fortsätter således sin väg framåt. Hur är detta möjligt i vår så upplysta hundvärld? Hur kan uttalanden om hundars hälsa, mentalitet och funktion ens göras då det saknas verifierade uppgifter och veterinärmedicinska och individuella undersökningar på berörda hundar?
ETT ANNAT OCH VÄL GENOMTÄNKT ARBETSSÄTT
Hos en annan hundras, australian shepherd, ses en variant av symtomet tremor. I aussievärlden benämns detta fenomen med uttrycket ”shaking legs”. Om detta rör sig om samma typ av tremor som ses hos min hund vet jag inte då jag inte har sett en aussie med ”shaking legs” och om jag hade så innehar inte jag den veterinärmedicinska kompetensen för att uttala mig om likheter eller olikheter gällande symtomet ifråga. Jämförelsen i agerande och handhavande i tremorfrågan av de båda rasklubbarna väcker däremot mitt intresse.
Den tremor som beskrivs hos den vältaligare rasen aussie är dessutom i vissa fall även allvarligare eftersom darrningen ibland kan ses hos valpar som dessutom uppvisar ett klumpigt rörelsemönster och ett darrande huvud – ett fenomen som jag aldrig någonsin sett hos Koi. När jag ser till australian shepherdklubbens agerande i frågan så har de valt att beskriva tremor med det mycket bättre förstådda ordet ”muskeldarrning”. Aussieklubben har också agerat med större insikt och varsamhet när det gäller avelsfrågor. De ser vinsten med att prioritera frågor som verkligen utgör ett problem för hundrasens hälsa, mentalitet och funktion. Förvisso ses muskeldarrningen som något oönskat och så som ordföranden i den rasklubben beskrev symtomet för mig; ”det är fult”. Vilket i sig, åtminstone för mig, ter sig som en konstig och subjektiv beskrivning av symtomet då även denna rasklubb saknar vetenskaplig grund i varför olika typer av muskeldarrningar hos aussien uppstår.
Svenska australian shephardklubben är också engagerade i ett internationellt samarbete med ASHGI (Australian Shepherd Health & Genetic Institute) som har sitt säte i Kalifornien, USA där den etablerades 2002. Med donerade pengar har detta institut till syfte att utbilda och bedriva forskning om rasens genetiska status för att öppet sprida information och kunskap som kan gynna rasen och dess framtid. På ASHGIs hemsida står också att läsa om den muskeldarrning som beskrivs hos aussien. Olika teorier diskuteras men också uttalas med tydlighet att det inte finns tillräckligt med vetenskapligt underlag för något konstaterande i endera riktning. Här följer ett kort utdrag av en fråga från ASHGIs omfattande frågesida;
”What does hypomyelinogenesis mean to my breeding program?
The effects of the muscle tremors, whether or not they are a form of myelinogenesis, are so minor it isn’t cause to withhold a dog from breeding. However, it is unsightly and call it a fault is justified. If you don’t like it, don’t breed dogs that have it to each other and avoid normal mates who have numerous affected family members”
Den klart märkbara skillnaden mellan klubbarna är att hos aussie är fenomenet mer genomarbetat och förklarat. Darrningen hos aussies är i vissa fall allvarligare och av helt annan karaktär än den darrning som ibland kortvarigt kan ses hos min hund men trots detta utgör darrningen INTE heller grund för att ta dessa individer ur avel. Betänk då att denna ras inte ens är i närhet av samma lilla numerär som barbet utgör. Två olika synsätt och två helt skilda ageranden av två svenska rasklubbar båda under Svenska Kennelklubbens (SKK) paraply. Den ena som en till SKK avtalsansluten rasklubb och den andra där avelsansvaret inordnas under Svenska Brukshundsklubben som är en specialklubb till SKK.
Svenska australian shepherdklubben har inte heller gjort någon enkätundersökning i frågan om denna muskeldarrning och inte heller står den omnämnd i deras RAS trots att det verkar som att fenomenet med ”shaking legs” hos aussies ses som inget ovanligt. Å andra sidan finns det inte heller några uppgifter som visar att rasen och dess individer ser negativa konsekvenser av samma darrning. Därmed prioriteras tid och energi på de områden som påverkar rasen uppenbart negativt för att på sätt värna sin ras och gynna dess genetiska mångfald. Att öppna dörrar för större medvetenhet och fler möjligheter är ett utmärkt arbete av en rasklubb. Mången ros till vår svenska australian shepherdklubb som informerar med källhänvisning och som agerar med ett genomtänkt förstånd för bättre kunskapsspridning och kritiskt tänkande genom ökad medvetenhet. Rosor delar jag sent men också ut till svenska pudelklubbens avelskommitté som snabbt och föredömligt svarade både genomtänkt och grundligt på de frågor jag ställde för dryga tre år sedan. Mycket tack till Er båda för hjälp och förtydliganden.
VIKTEN AV LÄTTFÖRSTÅELIG OCH SAKLIG INFORMATION
Min egen rasklubb informerade inte ens mig som är berörd av deras resultat och beslut i uppföljningen av tremor. Detta framkom istället när jag frågade dem. När jag i min tur frågar varför de på nytt ändrar ordvalet i avelsrekommendationen så säger de att de inte förstår vad jag menar? Hur ska jag göra mig tydligare och ännu bättre – förstådd? Jag blir så ledsen när viljan att göra om och göra rätt är så oändligt fjärran för min rasklubb och inte minst då dess arbete är att värna och informera om vår lilla och därmed ömtåliga population i en ras med en mycket komplex bakgrund – barbet.
Kära läsare, detta är bara en försvinnande liten del av allt märkligt som pågår i vår organiserade, kompetenta och för alla – åtminstone på ytan – öppet välkomnande rashundsvärld. Långt allvarligare händelser som påverkat rasen barbet, just därför att ingen gjort sig besväret med att kontrollera källor och verifiera uppgifter, blir ämnet för min nästa artikel. Ska vi bekämpa oegentligheter behöver vi tydligt synliggöra dem så vi alla kan hjälpas åt i arbetet med att undanröja dumhetens grogrund och ryktens snabba tillväxt för att istället ge gott om plats och utrymme för både kunskap och utbildning.
Låt saklig information flöda!