Barbet Koi

A french waterdog, born in Sweden with a japanese name - our dog in the world!

Djupet i ljusets högtid!

Neosvansapril18_GMS_520
Comments

Ur spår men på väg

Neoskog18A520

Barbet är omtalad för att följa i husses eller mattes spår men i viltspår är det tvärsom gäller.

Nu är det mattes tur att lära sig att lita till och följa stegen av sin barbet. Neo Mahler kan övertygande tydligt visa på vägen men vid vårt första provtillfälle är matte envis och drar hunden ur spår. Det slutar med ett andra pris i öppen klass. Vid nästa provtillfälle tänker matte att nu ska hunden till varje pris följas vilket resulterar i att hunden drar matte ur spår. Hunden hittar en viltlega och formligen plöjer ut på en hastig detour i ett helt annat spår men hittar med domarens hjälp tillbaks till det lagda blodspåret. Resultatet blir till vårt andra, andra pris.

Både hund och matte får fortsätta sin träning tills vi lärt oss fokusera på rätt spår och inte minst att jag blir bättre på att läsa min hund i spårarbetet så jag kan skilja på när hunden går i det lagda ursprungliga och i ett helt annat levande och nysprunget viltspår. Det är såväl träning som roliga övningar för både Neo Mahler och mig. För varje provtillfälle lär vi oss än mer och får skolning i det slingrande och ibland riktigt svåra spårarbetet. Stort TACK till våra kunniga och falkögda instruktörer Jonas och Håkan på Paulsson & Co och till domarna Ingmar och Håkan för dubbelt tydlig summering och inte minst i den lärorika och konstruktiva kritiken så vi kan avancera i spårandet framåt och helst också i vinklarna uppåt. Kondition och huvud hålls i gång på både hund och människa och roligt har vi i grönskan. För just därute, någonstans gömt i skogen, hägrar slutmålet för hundens så gedigna som avancerade nosarbete.


Neoskogmaj18_520ökl180609_520
Comments

Öppet debattinlägg för alla intresserade


Jag blir ledsen på rasklubben då de visar på bristande insikt och inte heller ser det stora värdet av sin roll som vägledare då de vill påbjuda debatt och engagemang i samverkan. Här nedan avser jag artikeln ”Öppet brev från Avelsrådet” som publicerats i Barbetbladet nr 2/2018. Artikeln berör det nya avelsverktyget i HD-index som sedan början på detta år också inkluderar rasen barbet.

Återigen ges exempel som förmedlar en felaktig bild och mindre av saklig och tydlig information. Artikeln inleder med att besvärat berätta om hur rekordmånga förfrågningar strömmat till rasklubben. Alla rekordmånga frågor sägs ha rört sig kring möjligheten av att använda hundar med C-höfter i aveln. Rekordmånga låter inte alls övertygande hos en liten och starkt begränsad raspopulation som Barbet och där vi som mest haft 10 parningar per år som resulterat i 6 födda kullar. Längre ner i artikeln konstateras att 45% av våra svenska barbeter har någon form av dysplasi och att det är nära nog hälften!!!

Ledsamt är att klubben inte tänker till mer, tydligare och effektivare. Vi behöver informera konkret, bättre och förståeligt så att vi kan agera förebyggande i vår faktiska verklighet. Än en gång vilseleder rasklubben medlemmar med ett felaktigt påstående. Vi vet nämligen inte hur många barbeter som har höftledsdysplasi eftersom långt från alla i vår svenska barbetpopulation är höftledsröntgade.


OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR
Införandet av HD-index är mycket bra. Det blir ett hjälpande verktyg då det utöver hundens egna och kända höftstatus också tar stor och god hänsyn till släktingars och därmed fler individers höftledsresultat. Men, verktygets sammanräknade indexresultat ska naturligtvis vägas mot bakgrund av ras och antalet röntgade hundar inom Sverige. För barbeten idag vet vi ännu inte hur indexvärdet kommer att ge utslag därför att vi har exporter som påverkar indexvärdet neråt men också importer och parningar utomlands där höftledsdiagnos hos släktingar inte finns registrerade i våra rullar. Hos en liten population som rasen barbet blir kanske inte indexvärdet lika rättvisande som hos en ras med en i Sverige stor population och där många individer röntgas. Det lär visa sig med tiden och tills dess får vi ta hänsyn och anpassa oss till våra faktiska förutsättningar.

Höftledsdysplasi påverkas av både ärftlighet och miljö och arvsgången är komplex. Vad vi kan göra är att informera och utbilda. Informera uppfödare och valpköpare hur vi kan minska effekterna av miljöpåverkan hos den unga valpen för att hjälpa och värna om viktiga leder i en ranglig och snabbt växande valpkropp. Inte minst lyft frågan om vikten av att göra höftledsröntgen så att vi i framtiden kanske kan visa på en mer rättvis bild av rasens övergripande höftstatus. Kanske uppfödare kan uppmuntra sina valpköpare genom att stå för en del av röntgenkostnaden? Det ligger också i uppfödares intresse att röntga höft- och armbågsleder på aktivt rörliga unghundar. Ett sätt kan vara som en ”refund” på valppriset som kan utgöra en del av summan på röntgenkostnaden och som återbetalas när röntgenresultat offentligt redovisas. Internationell kontakt barbetklubbar emellan finns redan så undersök möjligheter för att upprätta en internationell och objektiv databas i ett mer omfattande och verifierat beslutsunderlag då de flesta i en liten och begränsad population är mer eller mindre släkt.


ETT BETYDELSEFULLT HELHETSPERSPEKTIV
En hund består av mer än enbart bra höfter. För att vara hälsosamt välmående och funktionell i kropp och huvud så är det mycket som ska klaffa. Vilket innebär att även en hund med A-höft kan vara direkt olämplig som avelsdjur därför att helt andra kvalitéer i dess fysik, mentalitet och funktion brister eller saknas. I en parningskombination är det många och olika kvaliteter som ska beaktas. Fördelar och nackdelar ska analyseras och vägas mot varandra men också läggas samman till en ny och möjlig helhet. Inte bara uppfödare och ägare av hanhund behöver kunskap utan också alla intresserade och inte minst valpspekulanter som gemensamt kan vara hjälpta av en större medvetenhet inför kommande val. Jag har sagt det många, många gånger förut. Gör fakta tillgänglig och allra allra viktigast, förstådd och därmed vägledande användbar!

Jag förstår förstås klubbens och artikelns goda intentioner men det försvarar inte att misstag och fel upprepas. Jag hoppas såväl artikelns haltande innehåll som dess goda syfte kommer att debatteras bland klubbens medlemmar. Debatt är kommunikation mellan två eller flera som i argumentation har högt till tak och berör olika ståndpunkter och inte enbart vad en rasklubb uttrycker. Att intresset för frågor ökar är glädjande och debatt är ett bra sätt att engagera till kunskapssökande. Sätt viktiga detaljer i sitt större och rätta sammanhang så att vi ser och förstår helheten i det vi gemensamt arbetar för att uppnå.
– Ett fullgott och berikande liv för såväl sunda rashundar som dess hussar och mattar.

Comments