En något retfull uppsyn...och vi har en något retfull situation. Mycket härjande och springande med bollen har resulterat i en stukning på höger framben och det är vila som gäller för Koi. En mindre rolig konsekvens från en av alla dessa bredsladdar i fritt spring med boll.





Men vila utomhus vet inte den här unge herrn vad det är. Trots mina vädjanden om att ta det lugnt och inte springa hej vilt – är som att prata för två döva öron. Just detta faktum att vi i snart en vecka enbart tagit kopplade och korta promenader innebär att Koi är energiladdad, lek- och träninglysten intill bristningsgräns.

Han kommer ständigt och lägger bollen i mitt knä och tittar med bedjande ögon om att jag ska leka och träna med honom. Igår började jag se en bättring och då fick han givetvis ett tokrus ute i trädgården tillsammans med Mac och efter det så blev det innevistelse för herrn och övervakade utevistelser i koppel...med ett stort hopp om snar bättring så vi åter kan härja fritt. En rejäl stukning kan resultera i ett månadslångt och drygt väntande på läkning under förutsättning att det stukade benet får en läkande viloperiod. Jag kan bara önska att det kommer gå fortare än så och jag vet att Koi håller med mig.