Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Griffon Barbet

Plåtad

Barbet Koi på veterinärklinikens golv i väntan på röntgen

Igår var vi på djursjukhuset i Hässleholm för att göra Kois höft- och armbågsröntgen. Att röntga lederna på sin barbet är viktigt för utröna arvsbarhet och hälsostatus på lederna inom rasen barbet men också i förhållande till andra hundraser. Det är också en del av uppfödares instrument i att utvärdera det avelsarbete som föregår en valpkull. Status på höft- och armbågsleder är också av vikt om hunden ska användas i avel. En generell avelsrekommendation från Svenska Kennelklubben (SKK) lyder att hunden ska vara fri från höftledsdysplasi samt utan artrosförändringar i armbågsleder.

Vid höftledsröntgen kan man se hur höftkulor och skålar är formade och om de ter sig fria från dysplasi. Dysplasi är en deformering av höftleden och kan variera i olika grader från lindrig, C, till höggradig dysplasi, E, och där graderna A till B innebär att hunden har normala höftleder. Dysplasi innebär att brosket i höftleden förr eller senare får förslitningar och som kan ge upphov till smärta och hälta för hunden. Det finns hundar med kraftig dysplasi som inte visar symptom, inte ens vid högre ålder likväl som det finns hundar som visar hälta och smärta vid lindrig, så det kan skilja mycket från individ till individ. Armbågsröntgen däremot visar om det finns benpålagringar i lederna som ett resultat av förslitningar på ledbrosket. Här graderas det på en sifferskala från noll till 3 som anger en variation från inga synliga benpålagringar (0) till kraftiga benpålagringar (3) Symptomet för armbågsledsartros är detsamma som för dysplasi, men i hundens framben.

Igår blev Koi först generellt undersökt av veterinär för att därefter få en spruta med sederingsmedel som gör att han blir mycket dåsig. Detta för att underlätta röntgen då det är viktigt att hunden ligger stilla och i exakt position så att lederna exponeras i rätt läge vilket är mycket viktigt för avläsandet av bildresultatet. Koi fick sin spruta och vi hann knappt in i röntgenrummet förrän han blev ordentligt trött och lade sig ner. Tillsammans med röntgenpersonal hjälptes vi åt att lyfta upp Koi på ett bord där han placeras på rygg. Hans skuldror skulle fixeras i en trävagga och därefter skulle bägge bakbenen sträckas ut samtidigt som jag fick hålla ett stadigt grepp om hans armbågsleder då höftledsbilden togs. Under armbågsröntgen blev det lite enklare. Koi kom ur trävaggan och låg på respektive sida och en röntgensköterska böjer det ben som ska röntgas framåt, uppåt och med tassen mot mage under tiden jag håller undan hans andra framben så det inte ska hamna i röntgenkamerans väg. Under samtliga bilder placeras också Kois registreringsnummer och datum i bildfokus för att identifiera rätt hund på rätt bild.

Barbet Koi sederad för höftröntgen och fixerad i trävagga
Barbet Koi sederad för höftröntgen och fixerad i trävagga
Barbet Koi sederad för höftröntgen fixerad i trävagga
Barbet Koi sederad liggande på sida för armbågsröntgen
Barbet Koi sederad liggande på sida inför armbågsröntgen

Efter tagna bilder får Koi en ny spruta som neutraliserar sederingsmedlet och gör att han sakteliga åter börja vakna till sans. Skönt! Detta var det mest jobbiga, att se Koi så utslagen och onåbar. Men det hade ju sitt goda syfte i att underlätta undersökningen både för Koi och röntgenpersonalen. Vi fick skynda långsamt och stannade kvar tills dess Koi åter hade blivit så pass stadig på benen att han kunde röra sig någorlunda rakt framåt. Det var lite vingligt för Koi resten av kvällen men idag är han åter ordentligt stadig i sina ben och det är full fart igen.

Nu väntar vi bara på resultatet som beräknas komma inom 10 – 14 dagar. Vi fick inga besked igår eftersom bilderna ska avläsas centralt av SKKs röntgenexpertis och därefter får vi besked. I samma stund blir resultatet officiellt och registreras i SKKs hälsoregister och bilderna arkiveras. Nu hoppas vi, som säkert alla hundägare, på bästa resultat. Men vi är väl medvetna om att resultaten har ett stort spann och alla hundar har inte A-höfter och 0-armbågar. Men det som är absolut viktigast för oss är att Koi får vara en glad, frisk och rörlig barbet och inte vilken bokstavs- eller sifferkombination röntgenresultatet visar. Oavsett resultat är våran Koi samma härliga barbet som han varit från den stund han tassade in i vårt liv!
blog comments powered by Disqus