Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Barbet Français

Då och nu

Elainestimeline_520


MED TACK TILL mor Iabada och far Froggy och deras gemensamma matte. Det är på dagen exakt tre år mellan de båda bilderna nedan. Den lilla valpen har blivit vuxen och sidorna i boken blir allt fler. Med båda bilderna på skärmen minner det om hur snabbt valpar blir stora och än fortare tycks tiden passera. Idag har jag ytterligare ett foto att addera till växande rön och bildarkiv.

NeoM23maj2017_520

NeoMahler_may20_520
Neo Mahler de la serve de la chapelle d'Alexandre
Comments

Resignera eller fortsätta informera?

H_perspective_520


Att tampas med stora elefanter kan få dem allra flesta av oss att ge upp vid blotta tanken. Spontana glättiga eller elaka tillrop utan förankring är lätt att slänga ur sig men att presentera och argumentera för verifierade faktauppgifter kräver sin tid och kunskap och inte minst ett aldrig sinande tålamod.

Tillrättalagda samtal intresserar mig inte. Jag efterlyser det levande och äkta. Ibland kanske också det yviga och svåra samtalet som vågar ta svängar utanför sina allt för strikta ramar. Ett verklighetsförankrat samtal som kan få oss att aktivt lyssna, att växla upp och med nyvunnen insikt också kunna bredda synen på vår tillvaro. Ramar ska väl rimligtvis anpassas till den verklighet som regleras av dem och inte tvärsom.

Det som bekymrar mig allra mest är att när jag försöker föra kunskapsbristen till ytan snabbt blir avvisad med svaret om att rasen barbet skiljer sig inte nämnvärt från hur det ser ut inom andra hundraser. Jag kan inte tala för hur det ser ut inom andra raser men jag hoppas innerligt att det inte är så jämmerligt illa ställt som i den massiva faktaignorans som ännu, dunkelt men glättigt, fortsätter att trassla till det inom barbetvärlden.

Vi har alla ett ansvar. Är det dags att med fast hand greppa inte bara kopplet utan också vårt ansvar?
Comments

Mer turbulens...

Den 12 maj 2020 meddelar styrelsen i den holländska barbetklubben att de avgår på grund av meningsskiljaktigheter och bristande förtroende från sina medlemmar. Samma dag meddelar styrelsen på klubbens hemsida att de omedelbart ställer sina platser till förfogande.

Några holländska uppfödare och hanhundägare har visat sitt missnöje med den nytillträdda styrelsen och i protest har de lämnat klubben samtidigt som båda parter sprider sitt tyckande och tänkande i sociala medier. Den avgående styrelsen meddelar i sitt beslut att i början på juni ska nya representanter bli valbara efter medlemmars inskickade förslag och önskemål och därefter ska skriftliga val hållas under en period i mitten av juni för att förhoppningsvis så kunna presentera ny styrelse den 30 juni som kan ta över rodret från den avgående med verkan från den 1 juli 2020.

När den nya och nu avgående styrelsen tillträdde i början på 2020 hade man ambitionen att ena det holländska barbetfolket. Styrelsen sa uttryckligen att man inte vill se bakåt utan enbart jobba med och för framtiden. De ville skapa vad de uttalar som ”en vacker och samstämmig rasklubb” för att engagera alla sina entusiastiska barbetvänner. De avsåg anordna gemensamma aktiviteter genom att skapa inspirerande mötesplatser och aktiva hundpromenader. Kanske den typ av klubb som många rashundkännare benämner som en fröjdefull ”walkingclub”? Vad vet jag?

En ”walkingclub” är en klubb som fokuserar på människors välmående mer än att fokusera på målet som är att värna en specifik rashund. Att värna en rashund är ett ansvarsfullt och omfattande arbete som innebär att man i nutid måste blicka både bakåt och framåt för att kunna tillhandahålla granskad fakta för en uttalad och vägledande målbeskrivning. Nödvändig fakta som borde vara den gemensamma grunden i all samverkan mellan individer för att värna en gammal rashund men också en ung modern sådan.

Whatsup_520
Comments

Styrka av kungligt mått

Kungligt-100

Sveriges kronprinsessa Victoria med familj valde sig en hund av mindre storlek. En blandras av pudeltyp. Valet av hund tände snabbt fyr på flera av Sveriges uppfödare av rashund som reagerade högljutt och med stor bestörtning.

Hhmmm. Är det för att man missunnar kungligheterna att göra sina medvetna val efter eget huvud? Eller är det för att en av alla dessa uppfödare av rashund, inte gavs tillfället att göra en vitt omskriven och kunglig affär? Kanske ett missat tillfälle där en populär och inflytelserik person kunde ha lyft en rashund till kunglig tron och ståt? Kanske skapat ett nyvaknat intresse för ökad efterfrågan? Likt då Obamas införskaffade en portugisisk vattenhund eller Churchill med all sin pondus som också vurmade stort för sina älskade pudlar.

Svenska Kennelklubbens presstalesperson uttalar med tydlighet att genom att köpa rashund från en uppfödare ansluten till SKK får konsumenten också den allra största köptryggheten. SKK säger att det är det bästa alternativet för såväl hund som ägare. Men handen på hjärtat. Är det verkligen så? Är det inte just den genuina uppriktigheten som är det absolut allra viktigaste?

Kronprinsessan Victoria är åtminstone införstådd med blandningens innehåll vid val och köp av hund. En korsning mellan cavalier king charles spaniel och pudel. Jag som valde en rashund från en uppfödare inom SKK fick ta del av det blandade innehållet i min stambokförda rashund först efter mitt val och köp. Kunglig eller inte, alla har vi frihet att välja just den hund som vi tror kan komma att passa oss bäst. Kronprinsessan framhäver just detta; Vikten av att göra och ta sina egna val och beslut och inte efter vad andra tycker och tänker. Ett starkt beslut trots att det nu skälls högljutt barskt och morras bitskt ilsket i de [o]organiserade leden.

Jag gratulerar och lyckönskar både kungligheter och deras nya valp! Tillsammans med Er nya familjemedlem väntar nu en snabbt växande kärlek och en tid av mången lärdom i såväl roliga som mindre roliga händelser. Störst av allt är ändå livet med hund och den sanna kärleken som frodas i all delad glädje!

Macvalp_520
Maestro Mac. Vår alldeles egna blandis och som här återges i hela sitt majestät när han 12 veckor gammal välkomnades hem till oss. En salig liten blandras med en stor portion personlighet. En älskad vän full av outtömlig energi och glädje som bringat oss många minnesvärda år. En liten blandras som dessutom kom att väcka mitt intresse för en medelstor specifik hundras.


Det finns förstås för- och nackdelar med allt. Ett behöver inte utesluta det andra. Uppdelat, ordnat och sorterat men ändå tolerant tillsammans. Med uppriktighet och i olikheters många styrkor kan vi istället komplettera och komma varandra till ömsesidig nytta inom det ämne som gemensamt samlar oss - Hundar!
Comments

Hundar mellan hägg och syren

KoiNeo_may20_520

När omvärlden svajar får man ödmjukt försöka att stadigt hålla alla goda förhoppningar vid liv och nära hjärtat. Att med närvaro glädjas och aktsamt vara rädd om det vi faktiskt har i stunderna som vi ges och möter. Grabbarna Bus njuter nyfiket våren och jag uppskattar möjligheten av att nära kunna följa både hundar och vår.

mellanHoS_520
KoiO_520NeoMahler_may20D_520
syrendet_520

Comments

Systemkrasch!

Famlar_520



Frankrike
JC Hermans bildade 1980 den första franska barbetklubben och satt i densamma som ordförande fram till 2001. I rollen domare och som regerande ordförande med goda kontakter inom den franska kennelklubben bestämde han också riktlinjerna för sin alldeles egna vision och skapelse, Barbet Moderne. Denna nya ras lade dessutom beslag på rasstandarden tillhörande en föga känd men redan etablerad och gammal jakthundras av griffontyp, Vieux Barbet Français. JC H skuffade den gamla åt sidan för att istället framhäva sin egen nya skapelse. Rasklubben har efter Hermans sorti inordnats i en gemensam klubb för vattenhundar och därmed tillträdde också nya vägledare med nya visioner. Hösten 2017 krackelerade den gemensamma klubben på grund av inre stridigheter. Våren 2019 återuppstår rasklubben och sorterar idag som en egen avdelning under den franska pudelklubben.

Nog är det förbryllande att trots sakliga protester, påstötning och kontinuerlig erinran så har ingen ansvarig tagit sig tid för att granska och studera övermodet i rasklubbens arbete och metodik. Ingen har aktivt lyssnat till argumenterande protester. Ingen har officiellt synat Hermans idé och hans arbete i skapandet av en helt ny ras. Inte heller granskas hans djärva tilltag att få den erkänd genom att kapa rasstandarden från en annan men fåtalig och sällan sedd hundras. Å andra sidan ett effektivt tänk i Hermans kortsiktiga strategi, då fåtalet protester lätt kan förbises samtidigt som kännedom och saklig fakta saknas hos det stora flertalet. På så sätt lämnas stort spelrum för Hermans att förankra sin egen övertygelse. Han fick nu befogenhet att sprida och befästa sin idé genom sin upplysande och vägledande roll som domare och samtidigt ordförande i den officiella rasklubben under beskydd av Société Centrale Canine, Frankrikes kennelklubb. Frankrike står dessutom som förvaltande ägare till barbetens rasstandard. En rasstandard som nedtecknades allaredan år 1886, validerades 1894, men som sedermera och av Hermans ändrats flertalet gånger för att bättre passa exteriör och funktion av den större nya ras som Hermans själv danat och stolt namngett - Barbet Moderne.

Förlorare i detta orättvisa och vilseledande arbetsätt är förstås originalet, den förbisedda och missförstådda hundras för vilken barbetens rasstandard ursprungligen utformades. En ras som under rasklubbens beskydd förmodas att också omsorgsfullt värnas, förvaltas och bevaras. En gammal hundras som idag med stora svårigheter knappt kan hållas över ytan av de få men tålmodiga eldsjälar inom flera nationer som ännu oförtröttligt strävar för att göra rasens historia känd och förstådd. I ett idogt arbete och trots svåra motgångar har mången data insamlats, studerats, granskats och arkiverats. Över nu många strävsamma generationer är såväl kunskap som passion väl bevarade och hålls levande i detta arbete om att uppriktigt och varsamt åter söka närma sig ursprungets rastyp ur de rester som finns kvar av ett idag sårbart decimerat men specifikt arv – Vieux Barbet Français.



Sverige
En rasklubb som skrämmer, agerar på hörsägen, informerar och tar beslut som grundar sig på antaganden är för mig varken saklig eller förtroendeingivande. Det är en ledsam och skakande historia som jag har att se tillbaks på. Det mest oroväckande är att missförhållandena fortgår och det trots att misstag och brister sedan länge faktiskt uppdagats. Inte utan att jag slås av flera likheter i arbetssätt av dessa två nämnda nationers barbetklubbar. Fakta saknas. Ingen lyssnar och analyserar. Dyrbar tid går…

En styrelsemedlem från den svenska rasklubben berättade i en digital studiegrupp att klubben inledningsvis sorterat fakta i två högar. En för allmän kännedom och en för vad styrelsen klassade som hemligheter. Med hemligheter syftar jag inte på sådant som skyddas av enskilda personers integritet utan viktiga uppgifter för allas vår kännedom som dessutom har en avgörande betydelse för uppfödare som danar hundrasen och styr dess utveckling. ”Hemliga uppgifter” som genom överenskommelser mellan flera länders rasklubbar medvetet mörkades. Det är förstås bra att klubbar samarbetar internationellt för ökad kunskapsspridning och medvetenhet. Men i ovanstående fall handlade det om att undanhålla information istället för att tillsammans söka, studera och dela viktig kunskap för att värna rashunden.

Rasklubbars styrelser är allt som oftast också uppfödare. En grupp som samtidigt är angelägna om att skydda och gynna sina egna intressen. Kanske också en av anledningarna till att inte visa intresse för att dela faktauppgifter som drastiskt rör om i grytan och som medför bakslag för den egna verksamheten? Jag har frågat om anledningen till dagens många olika typer och karaktärer inom rasen och där klubbrepresentanten svarade mig att jag bör undvika och avfärda uppgifter från personer ur ett visst uttalat segment. Jag har också i egen erfarenhet stött på uppfödare som inte vill argumentera med mig, eftersom jag bara är ”en simpel hundägare som saknar erfarenhet av både rasen och som uppfödare”. Jag fortsätter att fråga klubbrepresentanten och får som svar att det är meningslöst och slöseri med tid att tala med mig!

Inte utan att jag tycker det är märkligt med detta tvära motstånd till argumentation då vi diskuterar fakta kring dessa båda åtskilda men numera blandade raser? Uppfödare eller ”bara” intresserad? Alla bör väl ges samma förutsättningar att söka förklarande information och inte minst lära och därmed också kunna göra nytta och bruk av sin kunskap? Historik och fakta kring rasen bör väl rimligtvis vara väl granskad och åtkomlig för alla oavsett individers olika syften, meriter och titlar? Jag är väl medveten om att det stora flertalet intresserar sig mer för gullighetsfaktorn än för ursprung och fakta. Men för uppfödare och informerande vägledare är det nödvändig kunskap likväl som för dem som faktiskt visar intresse för rasen och vill lära mer om sin hund men också om dess ursprung och utveckling.

Sällan har jag mött så mycket av samlad dumhet inom ett enda litet och begränsat område som då jag som intresserad öppnade dörren till och stegade in i barbetvärlden. Trots dumhet och bitande bister motvind har jag fortsatt att söka förklaring och förståeliga svar men också fakta som är såväl gömd som i gången tid glömd. Efter mina nu åtta år som kunskapssökande kan jag bara konstatera att ett organiserat intresse för att tydliggöra och tillhandahålla saklig fakta fortfarande saknas. Inte heller åtgärdas uppdagade fel och misstag. Allt emedan komplexiteten tätnar för såväl hundar som bland intresserade människor.

Däremot blomstrar just nu ett tilltagande stort köpintresse för en gullig och sällsynt barbet. I ett blandat innehåll med numera många typer och varianter kan man ju fråga sig; Vilken av dem?
Comments

När dumheten blottläggs...

https://www.mydogbreeds.com/labradoodle-vs-barbet

Att jämföra en oodle med en annan är väl okej. Det som definitivt inte är okej är när historien av en gammal fåtalig men specifik fågelhund används för att marknadsföra en ny variationsrik pudelmix och därmed förleda läsaren i tron om att dagens barbet är en anrik, förutsägbar och sällsynt rashund.


Jag blev lurad och jag är med all säkerhet inte den enda och definitivt inte den sista. Jag frågar mig oupphörligt hur länge denna dumhet ostört och okontrollerat kan fortgå?

Att valpspekulanter som försöker informera sig men kanske intresserar sig mer för sköna lockar är väl en sak men då uppfödare och rasklubbar ignorerar och bortser från fakta är det inget annat än förödande allvarligt och beklagligt. Hur ska människor bli medvetna och kunna ta ställning och göra genomtänkta val om ingen uppriktigt informerar? Är det rimligt att undanhålla fakta och därmed inte delge hela bilden av en mixad och tilltrasslad historia? Hur kan jag informera mig och göra min betydelsefulla hemläxa om ingen upplyser och tillhandahåller information som är förankrad i väl granskad fakta?

Jag upphör aldrig att förvånas över hur bedrägligt världen agerar i den ständiga jakten på makt, kontroll, pengar och ära. En förljugen marknad där konserverad gröt får en flärdfull etikett och kostar skjortan. Konsumenten förleds och betalar. Den bistra sanningen upptäcks först efter inköp då burken öppnas. Långt från alla inser eller vågar tillstå att de blivit lurade och den lukrativa bluffen kan således fortgå…allt emedan en gammal och specifik hundras tynar bort på grund av människors oförstånd.

Barbettrio20_520
Mina tre barbeter är i olika dosering också pudelblandningar. Varav en av dem är omsorgsfullt avlad med målet om att bevara och värna en specifik hundras av griffontyp. För att genom delad saklig kunskap och i tålmodig varsam selektion åter söka närma sig hans ursprung, funktion och rastyp i Vieux Barbet. Gissa vilken av dem?

HouriedeFloriacMix_W
Ovan en sida ur Elaine Fichters intressanta, omfattande och samlade historiska arkiv med händelser kring och ursprung till en specifik och väl definierad hundras. Mer av intressant läsning finns på http://www.vieuxbarbetfrancais.com/ och http://barbet-frenchwaterdog.com/

Comments

I smått som stort

GladPåsk20-100



Ja, nog är det märkliga tider vi just nu har att tampas med. Vi möter många nya omständigheter som vi helst med sans och förnuft och på bästa sätt ska hantera och förhålla oss till. Allt för att visa vår hänsyn och omsorg för varandra.

Det finns några saker vi inte längre kan göra. Som att träffas och umgås stort över generationsgränser, gå på den samlande skönsjungande vårkonserten eller sällskapande fröjdas under en utlandstripp. Vi har i ilfart fått lära oss vad social distansering är men också vad ansvarstagande och omsorgsfullt smittskydd innebär.

Bland oro och rädsla, strikta regler och förmaningar är det lätt att glömma bort allt det värdefulla och meningsfulla som vi faktiskt får och kan göra. Tid för att reflekterande läsa den där boken som legat länge och väntat. Eller uppleva våren i naturens nyvaknade grönska. Just det där nödvändiga men lilla som vi mestadels tar för givet i vardagen. Det som oftast är helt gratis och som bringar livet dess största innehåll och mening. Att andas. Att kunna gå, stå och se hur blåsipporna i backen blommar. Att höra starens visslande stämma allt medan vi njuter doft och smak av vår nybryggda kopp kaffe utomhus. Eller den delade stunden då jag bara vilar handen på hundens mjuka lena päls så här i den värmande sköna vårsolens sken.

Stilla veckan kallas också passionsveckan. Just nu, är ett bra tillfälle att ta vara på och stilla och tacksamt begrunda rikedomen i stundens närvaro. Att njuta tiden vi har och uppskatta det levande livet i mångfaldens breda och djupa omfång. I smått som stort, kort som långt, glädje som sorg, lätt som svårt. Livet har många och olika faser och förutsättningar som också berikar och gör vår begränsade tid möjlig att sinnrikt upplevas.

I all tacksamhet önskar jag en Glad Påsk!

BlåsipporibW
Macohl8april20B520
Comments

Liten, mellan och stor barbet

My3barbetsM520

Mina tre härliga barbeter och trogna följeslagare. Visste Du att barbet egentligen är ett ord som har en generell och beskrivande betydelse och innebörd? Ett ord för att beskriva en ospecificerad men skäggig och hårig hund i alla de storlekar - från liten till medium såväl som till en stor lurvig och skäggig hund!
Comments

Om sanning och rädsla

Knowledgeapple-100


Så här i tiden för Coronavirus med sin pågående globala tillväxt sprids också rädsla och oro. Det väcks många frågor kring vaken och omsorgsfull vägledning. Några blir sjuka men obönhörligt drabbas hela vårt samhälle i omfattande konsekvenser. Och jag kan inte låta bli att återkomma till just det som jag ständigt vill upplysa om. Vikten av att vara lugn och uppriktig men också vikten av att vara tydlig och förståelig i sin kommunikation. Att inte ogenomtänkt förhasta sig utan istället med samlad sans aktivt lyssna för att lära och därefter bidra och hjälpa genom eget ansvar och stöd.

Oavsett om det gäller Coronavirus eller krullhåriga hundar så är fakta vår gemensamma bas för att samla och mobilisera vårt förstånd för sansad och varsam handling. Håll huvudet kallt för att undvika kaos i ryktesspridning men också förhastade ogenomtänkta beslut. Glöm inte att ta och visa hänsyn, tvätta händerna och studera fakta!

Rädsla är en viktig omedelbar och instinktiv jag-känsla som är livsnödvändig men som samtidigt också kan få oss att tappa både vi-perspektiv och verklighetskontakt. Rädsla är en impulsiv, stark aktiv känsla som dessutom raskt kan elda på alla våra irrationella tankar och ogenomtänkta beteenden.

Att lära sig förstå, hantera och bearbeta sina rädslor är till vår fördel. Rädsla är en medfödd varningsmekanism och överlevnadsinstinkt. Om rädslan bemästrande förstås fungerar den som en för livet nödvändig och effektiv varningssignal. Hysteriskt okontrollerad är rädslan en växande katastrof för såväl individ som mänsklighet.

För att hantera sin rädsla krävs såväl förnuft som tankekraft. Känslor är alltid överlägset vinnande och omedelbara. Rädsla har ingen tid för att resonera. Det är en impuls som är vitalt livsavgörande i vissa situationer och i åter andra kan samma impuls leda till mörka och ödesdigra konsekvenser. Förnuftiga tankar kräver tid för ett genomtänkt resonemang i sitt rätta sammanhang. Just därför är det så viktigt att förstå att det finns en stor ojämställdhet mellan känsla och förnuft. Att inse och lära sig att samlat hantera den impulsiva och starka känslokraften. Det handlar om att ge känsla och förnuft samma förutsättningar att agera med sina båda och lika viktiga funktioner. Som alltid bör vi alla sträva efter en god balans i vår tillvaro.

Sök kunskap och lär Dig förstå och hantera Din egen rädsla.
Var uppriktig och helst med ett samlat lugn.
Dela det Du vet och behåll det Du tror.
Var en aktiv lyssnare och fråga för att lära.
Agera inte i ogenomtänkta och förhastade beslut.
Ge omsorgsfull tid till ett faktabaserat resonemang.
Håll ständig koll på den viktiga balansen mellan känsla och förnuft.
Aktivera Ditt konsekvenstänkande och visa varandra hänsyn.

Hurttruth_S
Comments

Håll huvudet kallt!

Swimmer2016B520
Koi tar det hela kallt och simmar lugnt och målinriktad vidare…


Det har hänt mig också. Är Du snabb på att dra Dina egna slutsatser? Kanske långt innan dess att det finns uppgifter och data som styrker Din eller andras uppfattning och tes. Vi är inte ensamma och det händer till och med våra mest skolade forskare.

Biokemist Frances Arnold är nobelpristagaren som fick be om ursäkt för sina uttalanden om den glutenfria kosten. En nobel gest i att publikt be om ursäkt för felaktiga slutsatser och brister i eget arbete. En ursäkt som hedrar och bringar oss alla en tankeställare för en mer sansad medvetenhet. Det är viktigt att vara källkritisk och att verkligen engagerat bry sig. Att inte dra förhastade slutsatser är lika avgörande viktigt som att upprepa experiment och att kontrollerande förvissa sig om att data och resultat är tillförlitliga.
I samma artikel som uppmärksammade denna händelse stod också att läsa; ”Snabba slutsatser har blivit ett växande problem säger andra forskare och höjer en varnande hand”.

Och inte enbart ett växande problem inom forskningen utan ett växande problem som genomsyrar hela vårt samhälle överlag. I ett ständigt allt större och intensivt pulserande informationsflöde gäller det att omsorgsfullt ta sig tid och inte panikartat rusa händelserna i förväg. Det krävs ett sansat lugn för att selektera, vara grundlig, vaksam och kritisk. Fråga hellre för egen och allas vår förståelse än att raskt dömande förkasta eller uttala ogenomtänkta konstateranden. Pass upp för tunnelseendet i ett rusande tempo. En suddig och otydlig kontur kan lätt förvränga perspektivet och ge en helt felaktig bild av verkligheten. Att kommunicera och sprida otydlig eller felaktig information resulterar i negativa konsekvenser för vår tillvaro och utveckling. Det påverkar också vårt förtroende för trovärdighet och tillit. Se till att grunda Dina ställningstaganden på fakta och försök att vara övertydlig i Din konversation.


Sänk tempot, tänk sansat igenom, helst ur fler perspektiv än Ditt egna och våga fråga!
Comments

Viljans kraft

Trapped@2x-100


Barbet var en specifik ras som blev utrotad av de så kallade professionella och kompetenta som skulle värna och bevara rasen. Det mest oroväckande är att lika länge som detta mångåriga och orättfärdiga handlande pågått lika länge har protesterna hörts och fakta funnits. Ingen hundorganisation har aktivt lyssnat än mindre sökt, studerat, förstått och förmedlat historien. Istället fortgår spridda lögner som enbart gynnar säljarnas växande marknad. Vem bryr sig om att söka fakta och stöd för att värna en rashund och dess arv?

Genom åren har intresserade uppfödare gett upp då de motarbetats. Gamla dött ut. Nya har tillkommit. Det stora flertalet avlar utan att egentligen förstå den komplexa bakgrunden till en föga känd ras. Alla dessa i dag mixade blandningar heter ju barbet i stamtavlan och är ju så söta och så charmiga, så vad är problemet? Ytterligare några väl insatta men enstaka få har oförtröttligt gjort sitt yttersta för att sprida sin hårt förvärvade kunskap. I sitt arbete om att värna och bevara en rastyp ur delar som trots allt finns kvar av en ursprunglig och specifik ras. Rasen som en gång danades under 1800-talets senare hälft i syfte att uppnå en balanserad karaktär i god funktion för att fördelaktigt assistera vid fågeljakt.

Hundens ursprung och viktiga funktion är i dagens hundvärld av allt mindre intresse. Här är det allt viktigare att förmedla massmedial attraktion och pluttiguttigull i efterfrågad vinst och beundran än vad det är att förmedla fakta kring hur vi bäst kan agera för att värna en specifik ras som snart går oss helt förlorad. Jag som naivt trodde att det var hunden som stod i fokus kunde inte haft mera fel. När till och med dem som beslutar, informerar, ger råd och anvisningar inte är insatt vetande eller uppriktiga då är det också stört omöjligt att värna om en rashund och ett ursprungligt arv.

Människan skapade en specifik ras och människan utrotade den, detta trots att kunskap och erfarenhet fanns att tillgå för att rädda den. Nästan ingen efterfrågar verifikation. Desto fler agerar. Ytterst få är dem som visar vilja till tid för utbildning och konstruktivt engagemang.

Misstag som gjorts gång på gång görs fortfarande om och detta trots att vi blir allt mer påminda och medvetna om hur alla våra dagliga handlingar också inverkar på det goda och onda kring oss. Hela mänskligheten tycks mig vackla allt mer i all avsaknad självinsikt. Vad behövs för att väcka oss till sans? Kommer vi någonsin att lära? Vill vi?

Jag ser styrkan och har stor respekt för de få men genuint starka medmänniskor som trots pådrivande och påverkande krafter envist vågar stå emot tryck och förtryck i alla dess vitt skilda former. Dem som talar för kunskap och utbildning. Dem som också agerar i tappra gärningar i hopp om att minska missbruket av vår jord, dess resurser och liv. Dem som visar på egen tankekraft och rådig handling. Dem som visar att också det lilla kan göra stor nytta. Alla kan och jag vill och gör det jag kan bäst. Att skrivande förmedla min erfarenhet och sprida det jag genom hundar och livet lär. Att ständigt upprepa och påminna varandra om vikten av eget ansvar och skyldighet kring det som vi säger och gör. Likväl som i allt det vi inte säger och inte heller gör.

Vad vill och gör Du?
Comments

Generös med delad fakta

CEG17_520
Elaine med två av sina flera barbeter, här flankerad av de två äldsta, till vänster Coccolina och till höger Guy-Guy.



Jag lärde känna Elaine Fichter under 2012 då jag var i skriande behov av hjälp, stöd och råd från någon som var kunnig och logisk. Någon som kunde aktivt lyssna, förklara och lotsa mig genom alla mina många och olika frågeställningar.

Som nybliven barbetägare och utan tidigare erfarenhet av rasen behövs både råd och hjälpande vägledning. Stöter man dessutom på problem och konflikt är ett stöd än mer betydelsefull och viktig. Den hjälpande handen och stödet fann jag inte i Sverige där rasen var relativt ny men väl i Frankrike hos Elaine. Då Elaine är uppfödare av Kois far Clyde var det ett naturligt steg att ta, i mitt sökande efter hjälp och svar. Jag tog kontakt och den kontakten skulle visa sig vara en vinstlott då Elaine äger både kunskap och en gedigen samlad historisk källdokumentation. Elaine tog sig tid. Med stort tålamod i god kunskap kunde hon berätta och förklara men också dela med sig av såväl goda som dåliga erfarenheter som hon genom många år sparat och samlat på sig som intresserad av rasen och dess utveckling. Som lärare har hon dessutom fördelen av att såväl kunna ta fasta och basera sig på källförankrad kunskap som att pedagogiskt utbilda. Jag var och är mycket tacksam över att ha funnit god hjälp hos expertisen som ville ta sig tid med att låta mig bättre förstå min hund och rasen han tillhör.

Den ytterst komplexa bakgrunden till dagens barbet är tudelad, mångbottnad och svårförståelig. Än idag saknas viktiga delar i historien bakom rasen. Dessutom har olika versioner blandats samman i en mix som kryddats med allsköns myter. Jag har långt från förstått alla märkliga turer men har med åren fått en betydligt klarare helhetsbild av rasen och hur människor hanterat den under sin framväxt i en otydlig, korrupt och trasslig senare bakgrund. Elaine hjälpte mig att sortera bland alla utslängda lösryckta bitar men också att gallra bland dem för att sedan knyta samman dem i ett större och inte minst för att placera dem i sitt rätta sammanhang.

Under KoiPeace finns en engelskspråkig nyskriven artikel av Elaine där hon beskriver vikten av förankrad fakta i sin rätta kontext också för en krullgullig organiserad barbetvärld. Förklarande fakta kan minska utrymmet för vinstdrivna kortsiktiga lycksökare, myt och missförstånd i förödande misstag och istället bringa oss skolad sans och sorterad ordning till det som vi faktiskt vet. Fakta gör ingen nytta i hemliga stängda rum. Kunskap är till för att i öppenhet delas, förstås och användas. Tack Elaine!

Elaine har under sina idag 20 år i barbetvärlden ställt många envetna frågor och argumenterat både modigt och tålmodigt för fakta och en specifik hundras - Vieux Barbet.
Comments

Canipage

Teamwork
Ett canipage som i stundens arbete och glädje nått fullt samförstånd.


Ibland använder sig hundfolk av ordet ekipage när man pratar om den samspelande duon. Den mellan människa och hund.


Inte helt korrekt för ordet hör till och beskriver det som utgör samarbetet mellan människa och häst. Oavsett om människan sitter på hästens rygg eller på kusksätet i vagnen bakom så beskrivs samarbetet dem emellan som en enhet med det vackra ordet ekipage.

Med dagens alla hundar som av sina människor engagerar sig i allehanda olika aktiviteter så är det faktiskt märkligt att det inte utformats ett liknande ord eller term för det goda och fördelaktiga samspelet mellan människa och hund. Oftast använder vi och säger hund och dess förare men den beskrivningen anger två skilda objekt i dess olika funktion. Själva enheten som uppstår när vi tillsammans arbetar för ett gemensamt önskat resultat saknar sin mer precisa beskrivning. För det är ju just detta som vi jobbar upprepat och målinriktat ofta för att uppnå i den ömsesidiga kontakten och i förståelsen oss emellan. Ett alltid önskat och viktigt samarbete men där vi i hundvärlden saknar ett beskrivande ord. För all del vi lånar ordet ekipage då och då men ska vi inte drista oss till att bli mer specifika och dana oss vårt alldeles egna? En mer rättvisande och tydlig beskrivning i det fantastiska samspel vi har med våra hundar. Vad sägs om förslaget canipage?

Häst på latin benämns Equus caballus och hund som Canis lupus familiaris.
Comments

När kompassnålen saknas

Found_Koi_520
Detta är ett cirkeldiagram som schematiskt återger Kois bakgrund i olika raser. Serynoire och Lynx var omhändertagna hundar som saknar all känd härstamning. Det är viktigt att förstå att vid befruktning sker dosering efter slumpens urval och inte som i ovan efter väl uträknade ”tårtbitar”. I en valpkull kan det således komma att bli flera olika typer. I en valp syns mer av pudel som slagit rot. Den andra kanske får större dos av spansk vattenhund. En tredje får mer av barbet. I en fjärde och femte valp blandas mer av de många olika typer som fanns i bakgrundens input hos mor och far. I en sjätte har Irländsk vattenspaniel tagit sitt uttryck. Hur slumpen doserat fördelningen förklarar varför syskon från en och samma kull kan se helt olika ut. Någon blir lik far andra mor en tredje mormors far och en fjärde farfars mor…saknas dessutom kunskap, vägledning och ett uttryckt mål så har åtminstone jag svårt att förstå hur hundvärlden kan säga sig sälja och omsorgsfullt värna en specifik och fransk sällsynt hundras?



Barbetens rasklubbar världen över visar vilja i att skapa attraktion och intresse för att märkvärdigt uppmärksammas. Uppfödare vill skapa efterfrågan för att dyrt sälja in sin ras men är förvånansvärt ibland närmast mikroskopiskt lite intresserade av att grundligt studera, förstå och förmedla verifierad fakta kring den ras man säger sig känna, värna och älska.

Till uppfödares förtjusning står glatt tillmötesgående rasambassadörer på torg i publika montrar eller inför skribentens flinka fingrar där de i många attraktiva adjektiv skönmålar och visar upp sin ras. ”En mjuk vänlig, charmigt söt och en alldeles underbar hund. En sällsynt ras som är helt fantastisk på alla sätt och vis". Men då frågande intressenter vill ha specifika fakta så är det få som kan eller vill definiera hundrasen. I den med flera sinnen upplevda variationen så hävdas bestämt att alla inom rasen nu många olika typer är en och samma ras. En anrik sällan sedd och föga känd än mindre studerad hundras och där stamtavlan i tryckt skrift anger rasen som barbet.

Men säg mig hur kan vi värna en ras om vi är osäkra på dess historia och framväxt? Hur kan vi vara specifika och definiera rasen om vi inte känner och förstår dess ursprung, exteriör och funktion? Hur vågar vi ens avla på hundar om vi inte intresserar oss för att lära om rasen och dess numera tydliga skillnader som härrör från en brokig bakgrund i olika syfte och mål? Om vi inte med säkerhet känner gårdagens och dagens fakta hur kan vi då uttala oss om morgondagens mål och resultat?

KÄNSLA VERSUS FÖRNUFT
I barbetvärlden florerar det mycket av passionerade känslor och prompt bestämda antaganden. Här finns också fakta och oklarheter som både medvetet och omedvetet döljs. Det är anmärkningsvärt att en till början fransk försumlighet men som numera är en spridd och tilltagande skandal tillåts att okontrollerad växa. Den specifika ras som de involverade förespråkar, avlar, bedömer, marknadsför och säljer finns inte ens längre. Rasen idag består i en blandning av flera olika raser men också hundar av helt okänd härkomst. I oklar dosering finns också mer eller avsevärt mindre arvet från den ursprungliga rasen. Det stora flertalet av oss saknar faktisk kännedom om rasens uppriktiga bakgrund och tidslinje. Det finns inte ens en samlad dokumenterad djupstudie med tydliga referenser för allmän kännedom att tillgå. Rasen har en lång historik och den senare är krass och rörig då den vittnar om människans övermod men också om okunskap och vilseledande dumhet. Om ingen studerar och granskar källor med målet om att förmedla och sprida saklig objektiv information, då ges vi aldrig möjlighet att kunna göra medvetna och informerade val. Inte heller kan vi värna en rashund.

Girighet och arrogans har åter igen trumfat både fakta och sunt förnuft. En organiserad hundvärld som bortser eller helt blundar för fakta och dubiösa händelser och beslut är bortom förståndets sans och reson. Ett faktum som är förödande inte bara för en specifik hundras utan också för den organiserade hundvärlden då den kullkastar hela dess syfte och mål. Inte undra på att de levande tysta själarna inom denna världsomspännande organisation varken vill eller önskar att uttalat agera för att därigenom rikta strålkastarljuset på begångna och egna förödande fel.

GEMENSAMT ANSVAR
Inget varar för evigt – inte ens en spridd lögn. Vi kan inte skärma oss från verkligheten om vi önskar göra skillnad i dag för att gynna morgondagen. Jag har funderat en del kring om och hur den organiserade hundvärlden ska tackla denna långtgående och nu svårt toviga situation? Vad och vem kommer att klippas bort och hängas som syndabock i ett fall som detta? Alla vi som är delaktigt involverande i rasen bär ett ansvar. Vi utgör i olika grad och omfattning de aktiva beståndsdelarna genom brist på fakta i handling och icke-handling. En förgörande ignorans som resulterat i förskingring av en specifik hundras och skapandet av en diffus ny.

Världsmakten spände sina muskler och inledde 2020 med upprepad dumhet i överraskat dåd. Bråd död med skämmande smädelse i ömsesidiga kast mellan parterna i skräckinjagande hot som försätter ovanstående problematik till en helt annan nivå. I vårt omfattande stora handlar det om allt och allas - världens gemensamma förutsättningar
för liv och överlevnad. Likväl, i stort som smått, återfinns mönstret av samma elaka bakterie i ignorans och blixtrande känslors övermod med målsiktet inställt på snabb utdelning och vinst, makt och kontroll, ära och berömmelse. Emellan några makthungriga få förs en girig kortsiktig tävlan med impulsiva handlingar som kan resultera i helt oförutsägbara, okontrollerade aktioner med katastrofala följder för många, kanske alla.

VILJANS KRAFT
Vill vi rikta upp vår irrande färd behöver vi både skynda och hejda oss. Förmedla med upprepad tydlighet kompassnålens önskade riktning! Ibland behövs ett raskt tempo med effektiv handlingskraft andra gånger krävs att vi drar hårt i bromsen, saktar in, kanske helt stannar upp för inte fartblinda spåra ur. Vi behöver vägledning och fakta. Vi behöver bli införstådda med såväl bakgrund som förutsättningar. Vi behöver förståelse för detaljers inverkan på helheten. Höj och vidga perspektivet så vi kan uttrycka ett mål men också ange vad det är vi har att förhålla oss till. Får vi slagsida kan vi söka hjälp för att lära oss hur vi stuvar om och balanserar lasten så att färd och riktning gynnar önskat mål.

Önskar vi demokratiska och informerade val och handlingar är det en förutsättning att vi kan tillhandahålla beslutsunderlag med korrekt data för alla men också visa förmåga att uttryckt specificera vad det är vi har och vad vill uppnå.
Vill vi tjäna pengar på en myt eller värna en specifik hundras? Vad vill vi? Vilket mål och syfte har vi? Hur ska nå vårt önskade mål? Väljer vi att värna en ras görs det allra bäst genom delad uppriktig fakta för allas kännedom. Först i medvetenhet kan vi aktivt påverka och göra genomtänkta val och urval. Med delad kunskap minskar vi också risken för att falla överraskat hårt och farligt djupt i girighetens luriga fallgropar.

Dumhet existerar och går ännu inte att bota men okunskap kan med bildning skolas och kunskap kan ges näring för att kraftfullt spridas och växa.

VAD VILL DU?



Comments