Barbet Koi

A french waterdog, born in Sweden with a japanese name - our dog in the world!

Eldsjälar

En del brinner för sitt arbete. Neo Mahler har den senaste tiden precis likt sin bildade mor Iabada visat på ett stort intresse för apporteringen. Idag fick jag apporten till och med levererad till mottagande hand. Neo och jag tränar än så länge bara lekfullt med dummies eftersom tuggintresset för apporten fortfarande är i ”tandömsande” valpstadie. Men Neo har också redan bekantat sig med andvingar och rådjursskankar som låter honom vänja sig vid att gripa, hålla och bära olika typer av apporter.

IabadabirdEF
Mor Iabada visar på sin fartfyllda och talangfulla arbetsglädje.

FroggyflushD_520
På faderssidan finns en uppmärksam och stötande Froggy som också uppskattar sitt arbete.

apportNeo2017_520
Hållkvar_L520
Beauty520
Och äpplet faller som oftast väldigt nära det fruktbärande äppelträdet...
Comments

En ovanligt stilla stund...

NeoM_sv_520
Comments

Fram- och baksida

FramsidaNeosept17_520
BaksidaNeo17_520

Sällan är de båda lika tilltalande men det händer då och då att dem faktiskt är jämbördiga.
Comments

Uppriktighet eller lurendrejeri?

Jag ser ibland barbet-folk uttala sig om labradoodles i ett sammanhang där barbetanhängare vill ställa sig i bättre dager än labradoodle-folk. Kommentarer som; Varför köpa sig en dyr blandrashund när det finns barbet? Eller ilskna kommentarer om när någon kommer fram och vänligt undrar om min älskade rashund barbet är en labradoodle?

För mig är det inte alls märkvärdigt och inte heller konstigt då det uppenbart finns goda likheter de båda hundtyperna emellan. Sådana arga kommentarer får mig att verkligen undra; Hur väl känner vi egentligen vår egen ras, barbet? Vi har i sanningens och kunskapens namn både likheter och skillnader med labradoodlen. Inte heller förstår jag mänsklighetens tillkortakommande i både bristande tolerans och respekt när det gäller allas våra rättigheter men också i synen på våra unika olikheter.

Väljer jag att köpa en blandrashund för en billig eller dyr peng har jag all rätt till det. Liksom att jag borde ha samma rätt att få viktiga fakta förmedlade då jag köper en ”renrasig” barbet.
Vi kan visst ha synpunkter på hur hundar förvandlas till dyra accessoarer. Som då det genom marknadsföring skapas en vilja till att köpa något åtråvärt dyrt som faktiskt kan köpas billigare men då utan dess kostsamma varumärke. Dyra varumärken är ju ofta ett sätt att visa omgivningen att vi vill tillhöra en viss statusklass. Ett fenomen som är viktigt för några men helt oviktigt för andra. Så ser verkligheten och våra val ut - de är OLIKA! Det innebär inte att vi kan värdera det som bättre eller sämre, så länge det inte är till skada för någon annan.

När det kommer till labradoodlen så är den dyr. Priset kan ligga mellan 25 000 upp till 50 000 kronor för en valp. Å andra sidan har jag på senare tid sett barbetvalpar som säljs till priser som tangerar 30 000 kronor. Så när det gäller priset är det som i vanlig ordning ökad efterfrågan i liten tillgång som gör att priset stiger. Skillnaden är att hos barbeten och dess uppfödare finns de som trots den stora efterfrågan fortfarande väljer att sälja sina valpar till mer alldagliga och överkomliga priser därför att rasen inte ska bli en statussymbol. Istället gör de vad de kan för att värna om det lilla som finns kvar av ett gammalt och utrotningshotat arv.

Likheter mellan labradoodle och dagens barbet:
Båda är blandraser där pudel är gemensam nämnare.
Båda saknar ett uttryckt gemensamt avelsmål.
Båda har en liten förutsägbarhet.
Båda tenderar till att utgöra en statussymbol.


Skillnaderna mellan labradoodle och dagens barbet:
Uppfödare av labradoodle är uppriktiga i att upplysa om blandningens sammansättning som dessutom är väl dokumenterad sedan dess start på 1980-talet. De är duktiga i att bygga och underhålla sitt varumärke.

Uppfödare av barbet kan inte visa på rasens dokumenterade bakgrund då rasen består av två olika men tidigare helt skilda typer – en gammal griffontyp och en nykonstruerad pudeltyp – som idag blandats med varandra. En superblandras som godkänts därför att en person med rätt kontakter inom den organiserade hundvärlden lyckades få sin nykonstruerade -oodleblandning godkänd under samma namn som en redan etablerad hundras. Detta genom att stjäla namnet på en starkt begränsad hundras och dess rasstandard (den gamla, griffontypen) och därefter anpassa rasstandarden till den egenhändigt nykonstruerade pudelblandningen som tog form i slutet på 70-talet och framåt. Nykonstruktionen utgjordes av pudel som korsades med blandrashundar av okänd härstamning. Båda typer har fått inordnas under en och samma rasstandard, i vilken den ursprungliga typen missgynnas då standarden omarbetats till förmån för nykonstruktionen.

Barbet har till skillnad från labradoodlen således av FCI och den organiserade hundvärlden en godkänd rasstandard som bör följas. Ett faktum som medför att barbeten idag kan kallas renrasig trots dess egentliga bakgrund i flera hundraser och blandningar. Vilken av de båda typerna som förespråkas och avlas för talas det sällan om därför ett gemensamt uttryckt avelsmål helt saknas. Det är istället en reviderad rasstandard som blir det styrande regelverket för arbetet inom rasen.

J C Hermans, som sedan slutet på 70-talet är upphovsman till pudelbaserade Barbet Modern har utropat sig själv som barbetens fader. Hermans är än idag stolt över sitt initiativ och sin -oodleblandning till skillnad från Wally Conron, labradoodlens upphovsman. Conron är idag djupt ångerfull då han ser hur hans pudelkorsning i all sin populäritet vuxit sig till en megastor kassako. Hans huvudsyfte har helt hamnat i bakgrunden. Syftet var att skapa en hund för pälsdjursallergiker. Idag vet vi bättre – allergivänliga hundar finns inte, men fortfarande sprids myten bland oss människor.

Kontentan av denna artikel handlar inte om pengar och status. Istället handlar det om den krassa verkligheten. Där en, är ärlig och uppriktig i sin marknadsföring och den andra är det inte. Ur det perspektivet är labradoodle-folket bättre och barbet-folket avsevärt sämre då det gäller informativ upplysning. Detta faktum bör den organiserade hundvärlden ta till sig och begrunda, för att framledes ändra sin information till en verklighetsförankrad bild av vad de marknadsför. Agera uppriktigt, även då förändringen kommer att innebära en rejäl törn för många, inte minst för den organiserade och etablerade hundvärlden och dess arbete. Samtidigt ges ett ypperligt tillfälle och kanske för sent men dock en chans att ge upprättelse åt den hundras som blivit åsidosatt och illa behandlad på grund av okunskap hos sin egen beskyddare – en och samma etablerade hundvärld. Jag avslutar som jag gjort i många av mina tidigare artiklar med en uppmaning till den organiserade hundvärlden; Arbeta faktabaserat! Riv en klen historia byggd på myter och åsikter och inled istället bygget av en stark och över tid hållbar berättelse på en verklighetsförankrad och stabil grund. Gör om och gör rätt!


Och Du, är Du spekulant på en labradoodle? Ta dig då en närmre titt på barbet – en prisvärd konkurrent – om än inte lika väldokumenterad som en ”äkta” labradoodle men minst lika charmig! Som grädde på moset får Du om Du väljer barbet en registrerad hundras som Du kan tävla med på hundutställning. Är Du spekulant på en barbet och har ett intresse för hundrasen? Se då till att söka Din information genom flera olika kanaler då dess uppriktiga rasinformation finns spretande spridd i mediaetern av några ytterst få men kunskapsbärande personer som är välvilliga nog att dela den.
Comments

När dialogerna hettar till...

...men aldrig leder framåt!

Stötestenarna inom rasen barbet är flera. Det saknas såväl fakta som information om rasens historia och utveckling men också en sammanställning över rasens egentliga status idag med ett inom rasen förankrat avelsmål.

Få är de som har kunskap att förklara variationen inom rasen barbet. Vilket i nästa led innebär att det är ett mycket begränsat antal som verkligen känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka det bedrivs avel. Det mest oroväckande är att etablissemanget diskriminerar den ursprungliga och snart utdöda variant som blev bestulen på sin rasstandard. En standard som idag är tillförd men omarbetad för att passa en andra barbetvariant som nybildades ur pudeln i slutet av 1970-talet. Ytterligare variation tillkom då dessa två tidigare separata varianter senare började korsas med varandra i till synes också utan ett uttryckt avelsmål. Dessutom förekom korsparningar med ytterligare raser och hundar av helt okänd härstamning i en mörklagd gråzon som få talar om och som flertalet inte känner till.

Den organiserade hundvärlden blundar och ingen förklarar varför och hur denna röra uppstod och som därför än i dag frodas och består. Obefintlig är viljan att förklara och rätta till såväl vilseledande uppgifter som uppenbara fel. Glorifieringen av rasen barbet är megastor men kunskapen om den och dess variation desto mindre beskriven och sällan omtalad. Vilket i sin tur leder till ett växande missnöje hos de som tagit del av dagens information men likväl förblir oförstående valpköpare som jag då jag erfor att den medelstora barbeten blev istället helt oväntat till en mycket stark bjässe. En annan barbet får så krullig och tovig päls att den inte ens går att hållas långhårig så som rasstandarden upprepat anger. Ytterligare en tredje upptäcker hur hundens karaktär inte alls stämmer överens med bilden som beskriver rasen som balanserad och lättlärd. Jakthunden som marknadsförs är inte alls intresserad varken av att simma eller apportera. Lika oförstående var jag när jag första gången besökte en hundutställning med Koi där ett för mig okänt par kom fram och frågade mig om Koi var av den gamla barbetstammen eller den nykonstruerade, barbet modern? Idag känner jag väl svaret då jag vet att han är en mix av dem båda i likhet med det stora flertalet av världens begränsade barbet population.

FAKTABASERAD KUNSKAP KAN UPPLYSA OCH VÄGLEDA
Jo, jag vet, hundar är individer som likt oss människor har olika talanger och förutsättningar. Just därför hade det ökat förståelsen för olikheter om vi redan från början förstått upphovet till dem och därmed kunde fått vägledning om hur vi hade kunnat påverka de egna möjligheterna för att söka det alternativ som kunde bereda oss en större sannolikhet t ex för att erhålla barbetens karaktäristiska och rastypiska långa lockiga hår som täcker en robust fysik. Förmedlad och grundläggande kunskap som låter oss förstå varför förutsägbarheten är mindre och därmed förklara att variationen är bredare. När två tärningar ska kastas går det aldrig att garantera ett önskat resultat.

I sanningens namn är variationen egentligen inte alls förvånande när rasen idag och på relativt kort sikt springer ur så många olika raser och myter och viljor men också en ovilja eftersom få visar intresse för att söka och förmedla kunskap kring barbetens komplexa bakgrund. En komplex bakgrund som i full medvetenhet faktiskt kan innebära gynnsamma fördelar för en liten och begränsad population som hos hundrasen barbet. Under förutsättning att vi är införstådda i vad det är vi bedriver avel med och där vi samtidigt delger vårt uppriktiga avelsmål.

Förr var barbet ett samlingsnamn för hundar i olika storlek som hade skägg och ett rufsigt raggigt utseende. Därefter blev det namnet på en ras under dryga hundra år. Idag är det återigen ett samlingsnamn för skäggiga, rufsiga hundar i diverse olika utseenden och format i lika olika karaktär. Några få klartänkt medvetna och har under lång tid försökt, baserat på fakta, förklara allt emedan etablissemanget fortsätter att blunda eller dessvärre avfärdar fakta som vad de istället kallar för ett politisk spel inom den organiserade hundvärlden. Jag ser hos samma etablissemang en oaktsam fakta-nonchalans och tillika dumhet och jag fortsätter vaket men sorgset att undra;

Vem bryr sig?

Comments

Med vind i håret

Neohead17B_520

...och solsken i blick!
Comments

När apportören Koi visar

Koiappaug2017_520

Koi och Mac ska ju förstås också få sin egentid trots att valpen pockar på ständig uppmärksamhet. Koi och jag har jobbat med apporteringsträningen på tu man hand och han är både duktig och glatt intresserad. När vi kom hem från träningen så möttes vi av Neo som är mäkta nyfiken på Koi och hans olika dummies. Koi däremot är mindre road och nonchalerar mest Neos inviter till lek. Så jag lät Neo låna en av Kois dummies och Neo var inte sen att hämta och trots dryg halvkilos vikt så visar också apportör nummer två att där finns en stark potential att utveckla och jobba vidare med.

Duoapport2017_520
Lillapp2017_520
Comments

Ändalykten

Neosol_W

Det går undan när Neo Mahler är på språng...jag ser mest bara den guppande ändalykten hans när vi är på promenad. Men då och då är det också tid för korta träningsinslag och det finns berikande små stunder då jag vid namnet NEO får hans totala uppmärksamhet. Åtminstone för det viktiga ögonblicket då jag ges tillfälle att berömma och belöna honom för hans viktiga beslut i att för en kort stund hejda sig och söka min ögonkontakt. Den viktiga ögonkontakten oss emellan är grunden för alla våra kommande träningsstunder tillsammans så den bejakas och belönas både snabbt och till närmast med överdrift.

Ur en belönande uppskattning växer också både kraft och energi att ta itu med nya utmaningar. I den gropiga och fostrande vägen från valp till vuxen behöver vi mycket och vägledande näring. Det är ju alltid roligare att lyckas än att misslyckas så vi inleder vår träning med låga trösklar men talar också tydligt om när något är på tok fel. Det är i tydliga spelregler vi ger varandra trygghet genom att dela givna men konsekventa förutsättningar i vår gemensamma väg framåt.

Vi deltar i en valpkurs som är ett led i utbildningen då där bjuds på såväl viktig störningsträning som socialisering med andra valpar och dess förare. En valpkurs ger dessutom goda tips och träningsråd som är till hjälp när valp och förare ska skolas inför sin gemensamma tillvaro. Valpkursen är ett träningstillfälle i veckan men den viktiga valputbildningen pågår ständigt och konstant i vår vardag. Så de korta, ständigt pågående och berikande stunderna varje dag är de som är de allra allra viktigaste för valpens utbildning! Sedan förstås ser vi ju till att njuta och ha kul av varandras närvaro vart än vi är även om det betyder att jag får springa i ledet bakefter en nyfiken valp med viftande svans.

Spjuver17_520
Comments

Den unge och havet.

Neohav2017_520
Everyday_520
Neoboll2017_520Neojumpjuli17_520

Varje dag är en ny dag som bjuder på nya livserfarenheter! Neo Mahler är intresserad av att gå på upptäcksfärd och huset har på nytt valpsäkrats. Vi har också varit en runda till havet för att Neo skulle få lära mer om vågskvalpets och Östersjöns trollbindande tjusning. Av oss båda en mycket uppskattad strandpromenad!
Comments

Innehållsrikt namn

PMahler_520

barbet_PMahler_Neo



Att finna rätt namn till sin hund är inte alltid det lättaste. Åtminstone inte för mig som vill att namnet också ska ha ett symboliskt värde med en speciell innebörd för mig. Så här följer den korta bakgrunden om hur NEO MAHLER fick sitt alldeles egna och för oss betydelsefulla namn.

P Mahler är illustratören till de båda bilderna ovan. Den översta bilden visar barbet Sirocco och Myrrha. Andra bilden är den som användes för att illustrera rasen i den första rasstandarden som skrevs för barbet i slutet på 1800-talet. P Mahler gjorde under sin verksamma period en avsevärd mängd vackra illustrationer av inte bara barbet utan också av flera olika hundraser.

NeoMahlerH2017_520

Första gången jag fick se en bild på vår valp så sa jag till uppfödaren; ”– Valpen ser ju ut som om han klivit ur en målning av P. Mahler”. Så Mahler blev den senare delen av vår valps namn. Den första delen, Neo, som ju dessutom kan vara ett ord som i svenska språket kallas för affix då det används som ett tillägg och förled (neo-) till ett annat ord i betydelsen ny. Eftersom det i år, 2017, är N-år för alla uppfödare anslutna till SCC (Société Centrale Canine, den franska kennelklubben) i Frankrike så innebär det att alla årets valpkullar ska namnges på bokstaven N. Sätter jag ihop N med mina egna initialer så blir det också NEO. Passar ju utmärkt i betydelsen ny tillsammans med Mahler och ny är ju också valpen som i franskt N-år blivit namngiven och som numera flyttat hem till oss.
Comments

Äntligen hemma!

NeoMahler17_W_VBS_%"=
Neo Mahler de la Serve de la Chapelle d’Alexandre, juli 2017.

Efter lång väntan gick resan till Frankrike för att möta och lära känna vår nya valp. Vi träffade inte bara honom utan också hans bror Nat K, mor Iabada och far Froggy och dessutom farfars (Compay II) mor och Kois farmor Coccolina och Neos faster Froguette och ytterligare de två barbeterna GuyGuy och Vennie. Totalt möttes vi av åtta stycken barbeter när vi äntrade trädgården som omgärdar Elaines hus i Bagé-le-Châtel. Det var ett magiskt och speciellt ögonblick som fastnar och som kommer att följa mig i livet. Alla var lyckligt öppna, sociala och synnerligen välkomnande. Viftande svansar, blöta pussar av glada barbeter överväldigade oss varmt och hjärtligt. Lilla Neo visade sin prickiga och söta mage genom att lägga sig framför mina fötter med sina tassar i luften för att bli kliad på magen. Nu äntligen började vår riktiga och nära bekantskap men också en tid av förberedelse inför den kommande flygresan hem till Sverige som skulle komma att göras två veckor senare.

Barbet_Froggy_Iabada2017NM

Jag har noga följt hans utveckling från födelse till den dagen då vi först möttes. Genom ständiga uppdateringar från vår uppfödare och som utgjorts av bild, film och skrivna ord. Att nu äntligen få känna, lukta på och studera honom i verkligheten ger en helt annan och påtagligt omvälvande bild och känsla. Vår Neo Mahler var många gånger om sötare och mer charmigt vänlig och öppen i verkligheten än alla de mängder av bilder och ord som sedan tidigare beskrivit honom.

Sedan i måndags är han så äntligen hemma i Sverige och kärt förenad med övriga förväntansfulla och nyfikna familjemedlemmar. Välkommen Neo Mahler, till oss och till vår fortsättning på livet hemma i Sverige!

Barbet_litter4weeks2017_520
Neo Mahler längst ner till höger med alla sina sex syskon 5 veckor gamla.

NeoJoyeuse2017_520
Neo Mahler samt en bild från barbetens historia som visar en likartad pälstyp och färgteckning som den Neo har, Joyeuse du Mas de la Chapelle, (Dr Vincenti’s kennel) och Joyeuse föddes i mars 1935. Alltid givande och intressant att med historiska fakta kunna följa barbetens rötter fram till dess nutid.

Neo21052017_520
Neoduck25june2017
Neo10juni2017_520
BellyspotsNeo_520
NeoMahler1juni2017_520
NeoM23maj2017_520
BBgang17
GuyGuy som tronande och glad frontfigurerar över ”sitt” barbetgäng.

NeoDabadoo520
Mor Iabada, Isabeau von der Leibrücke, med sonen Neo Mahler, juli 2017.

BrotherN_520
Syskonkärlek mellan två tighta och jordnära bröder – Neo Mahler och Nat K.

Flygbur
Neo tränar i sin flygbox som kom att inhysa honom under flygresan hem

Trio2017_520
Neo är äntligen hemma och trion bestående av bröderna Olsson är fulländad!

BBElaine17_520
Tusen TACK, Elaine, för alla initiala bilder och beskrivande berättelser och inte minst för all extratid i valptillsyn som gjorde det möjligt för oss att importera vår valp. Tack också för en guidande och informativ vistelse i Frankrike och hos Dig och Dina barbeter. Nu kommer jag att inleda mitt nedtecknade i att återge fortsättningen på Barbet Neo Mahler’s levnadshistoria och livet hos oss i Sverige.
Comments

I väntan på ett nytt kapitel

Vi har sedan ett tag tillbaks funderat på att skaffa ytterligare en barbet, i synnerhet under det sista året då Koi sakteliga har mognat och jag har fått mer kunskap om rasen. Inte minst om dess sällan omtalade men komplexa bakgrund i en hundvärld som styrs av än mer komplexa människor.

Kunskapsmässigt är jag idag av naturliga skäl både bättre och mer införstådd med rasen och i hög grad medveten om den senare sammanslagningen av två helt skilda rastyper. Överblickande vet jag mer än den begränsade kunskap jag hade läst mig till då vi 2012 köpte vår första barbet. I den senare bekantskapen med rasens två skilda varianter men också genom mitt intresse så har frågor ansamlats. Jag sökt och fått svar i fakta från sakkunniga och erfarna personer som sedan lång tid tillbaka är engagerade i rasen barbet. Då jag är intresserad och tilltalas av den ursprungliga – Vieux Barbet Français – så har letandet denna gång sökt sig till ett genomtänkt och uttalat avelsmål i samma riktning. Med omsorg för att värna om och tillvarata rasens ursprungliga arbetsförmåga och helhetsbild som grundats på dagens kända fakta. Jag har i medvetenhet siktat mindre på nykonstruktionen Barbet modern och desto mer på originalet, Barbet de chasse - Vieux Barbet.

Vi har valt att vända oss till en uppfödare som har god kännedom i barbetens komplexa historia och som med ett stort hjärta brinner för just för denna ursprungliga variant inom rasen barbet. I likhet med mig lärde också hon sig om rasens variation genom en oanad och överraskande men egen erfarenhet. Under årens lopp har hon kommit att bli en god vän som är både sakkunnig, uppriktig och rak. Hon har en samlad gedigen faktabas och är sedan lång tid tillbaka väl förtrogen med rasen, dess historia och utveckling. Hon kan sina hundars familjehistorik och känner såväl styrkor som svagheter genom flera generationer. Hon arbetar noga och selektivt för att vid varje avelskombination också tillföra rasen en gynnsam möjlighet. Med målet om att bevara och värna såväl hälsa, karaktär och funktion för att också se till exteriören som alla gemensamt följs åt för att bilda och känneteckna Vieux Barbet.

Vid ett valpköp så är ett ansvarsfullt förarbete hos både uppfödare, hanhundsägare och valpköpare av stor betydelse. Alla våra egna val och beslut utgör förutsättningarna för hur rasen utvecklas. I våra beslut, individuella som hos den organiserade hundvärldens riktlinjer, vilar därmed också en skyldighet med ett ansvar för hundrasens utveckling och framtid.

Hur väl och genomtänkt vi än agerar när vi väger för- och nackdelar i medvetna val så styr vi inte över naturens enorma kraft och alla dess otaliga kombinationer och möjligheter. Livet, med alla sina chanser och risker, kan ta olika riktning vilket vi ödmjukt också är medvetna om. Vi tar ständig lärdom och som alltid glädjs vi åt - en dag i sänder. Hoppet vårt, vill ju som alltid och skyndsamt mycket, mycket mer och längre!

LOVE17_520

Låt mig stolt presentera de båda föräldrarna till vår andra barbet; IABADA & FROGGY.




I början på 2017 tog vår valpfundering egen plats för att så sakta växa sig större vartefter månaderna som gick. I april föddes vår möjlighet till att se vår tanke växa sig till verklighet. I mitten av maj månad fick vi ett uppskattat och glädjande besked från vår vän om att en av sju valpar i kullen efter Iabada och Froggy ska komma att flytta till oss. Nu går vi och längtar och väntar… Väljer man som oss att köpa sin valp utomlands innebär dagens importregler för ta en hund till Sverige att man får vänta extra länge på att få hem sin efterlängtade vän.

En hund som ska föras in i landet måste vara märkt med mikrochip för identifikation, ha ett utfärdat eget pass samt inneha en giltig rabiesvaccination. Rabiesvaccination kan ges först då valpen är 12 veckor gammal och därefter måste det gå ytterligare 21 dagar innan dess att valpen får resa in i Sverige. Sammanräknat kan en valp, som allra tidigast, importeras då den är 15 veckor gammal. Denna bestämmelse ställer också stora krav på uppfödaren som får ordna med allt praktiskt merarbete. Det krävs såväl extra tid som resurser för att ta hand om en växande och yster valp i den dubbla tiden mot vad som normalt är brukligt då valpar oftast säljs då de är 8 veckor gamla.

I gott samråd med uppfödaren har vi nu lyckats att lösa alla hinder för att göra vårt valpköp möjligt. Även om det är himla trist att missa den mycket receptiva perioden då valpen är mellan 8 till 14 veckor gammal så valde vi trots förlorad valptid alternativet att importera just för att komma närmre vårt eget önskemål i vår kommande andra barbet. Å andra sidan är vi helt övertygade om att valpen får en utmärkt grund och inskolningsstart hos en omsorgsfull och rutinerad uppfödare som ofta och nära låter oss följa vår växande valp. Både i stilla och rörlig bild och i noggrant beskrivande ord. Valpen får dessutom nyttig och delad samvaro med flera men lika erfarna, karaktärsfasta och äldre barbeter utöver valpens båda föräldrar som också bor hos Elaine i Frankrike. Vi känner oss till fullo trygga med att vår valp kommer att få en bildande och harmonisk start i livet tills dess att vägen bär till Sverige och hjärtligt välkomnande till oss.

Som alltid när beslut är taget och då man inväntar ett resultat så tycks tiden aldrig gå snabbt nog. Fast den rör ju som alltid på sig och snart är väl tiden ifatt så vi äntligen kan ses! Under vår väntan funderar jag på vad Mac och Koi kommer att tycka? Att från idag vara en väl inarbetad duo till att snart omgruppera för att forma en nybliven trio. Mer om den växande skaran av grabbarna Bus lär jag snart nog kunna förtälja…
Comments

Alla de 10 som 10-års jubilerar!

Cooper2016_10Y_520
Cooper aka Clyde

Idag är det 10 år sedan Kois far Clyde (Cooper de la serve de la chapelle d’Alexandre) föddes. Clyde hälsar att han mår utmärkt då han idag firar sin 10-årsdag. Clyde har också sin syster Colleen i Sverige, fast mycket längre norröver. C-kullen, i vilken Clyde och Colleen ingår, föddes i Frankrike den 26 juni 2007 och består av hela 10 valpar. Ytterligare en syster finns i Norden, det är Chesara som bor i Finland. De övriga har stannat kvar i Frankrike. Denna C-kull har numera vuxit sig större genom sina barn och barnbarn som spritts vida kring i världen. Idag hälsar vi ett stort GRATTIS till allesammans i C-kullen och önskar Er en härlig 10-årsdag!

Med tack till fotograferna som lånat oss alla fina bilder på dagens jubilarer.

Colleen2017_520
Colleen


Jubilee10YEARS_green_520
Hela den jubilerande C-kullen med mor Coccolina och far Ungaro.
Comments

Härliga Midsommar!

MIDSUMMER2017_529
Comments

Klippdags

Jag tar fram sax, kam och klippbord och vips är båda hundarna borta. Koi har gömt sig bakom plymspirean och Mac har krupit längst in bland syrenbuskarna. Jag tänkte börja med Mac så det är bara att ge sig in i buskaget och hämta honom. Han lär inte komma självmant nu när han insett vad som väntar. Nej, det där med mattes långdragna klippningar är inget som trakterar mina båda herrar. Ändå försöker jag med glad stämma göra tiden så angenäm jag bara kan och avslutar alltid en slutförd klippning med något gott att äta och något kul att göra tillsammans när klippningen är överstökad. Det långdragna förstnämnda uppskattas ändå inte nu när det sistnämnda inte ens kommer i närhet av den tid som det förstnämnda tar att utföra.

Macklipp17_520

Någon sa att hundar inte kan resonera och kalkylera så som oss människor. Mina kan! Genom ett snabbt ögonkast så analyserar de matte och hennes attiraljer och vet precis om det är värt att stanna eller snabbt fly för att slippa fäkta. Nåja, nu är i allafall Mac nyklippt och glatt tillfreds. Dags att leta upp och hämta nästa… Mitt klippbord som egentligen är ett planteringsbord är på tok för litet och rangligt för att bära Barbet Koi. Han får borstas och i morgon klippas med alla fyra tassarna på marken!

Koiklipp17A_520
Comments