Barbet Koi

A french waterdog, born in Sweden with a japanese name - our dog in the world!

Collection

LeCollection17

Gör som Du vill men tillhandahåll fakta så att jag som vill lära och veta också ges möjlighet att förstå innan jag väljer. Föredrar Du Vieux Barbet eller Barbet Modern? Eller så kanske struntar Du helt i ursprung och målbild? Helt OK för mig vilket av alternativen Du än föredrar så länge Du uppriktigt svarar och förklarar. Lika enkelt som när Du talar om vad Du gillar; te eller kaffe? Eller kanske blandar Du båda brygderna i koppen med en sockerbit eller två? Själv köper jag kokmalet kaffe som dricks med mjölk och utan socker.
Comments

Omdömeslösa rasklubbar


Nyligen läste jag om den braskande nyheten från den amerikanska barbetklubben som sprider budskapet vidare i ett världsomspännade barbetforum på facebook! Värdefullt vetande? Inte mycket!

I inlägget står att läsa att 27% barbet är anlagsbärare av ögonsjukdomen Prcd-PRA. Denna siffra är uträknad på 33 testade barbeter. Inget om storleken på den totala populationen eller om testets utformning och ursprung, urvalet, huruvida testet är validerat för barbet? Hur många är affekterade och är det ett problem för rasen i stort? Testar uppfödare och hanhundsägare sina gamla hundar som använts i avel för att följa upp sin egen utvärdering?

Det ges ett ypperligt tillfälle för att utbilda men istället blåser rasklubben upp en skrämselsiffra som helt saknar förankring i ett vidare sammanhang. Vilseledande information som skapar oro och rädsla är definitivt fel väg att gå om vi vill upplysa och vägleda för att hjälpa. Hur kan vi spåra en källa när vi vägrar att erkänna bakgrunden till våra hundar? Kan vi vara hjälpta av att studera hälsohistorik hos de andra raser som faktiskt finns i barbet? Som vanligt tillhandahålls få fakta som kantas desto mer av en hel uppsjö i obesvarade frågor.

Vi stirrar oss blinda på en isolerad detalj samtidigt som vi vägrar att se till våra hundars ursprung för skapa oss perspektiv och en samlad bild av verkligheten. Självklart behöver vi verifierade uppgifter men vi får inte glömma det stora värdet av utbildning i hur vi tolkar och använder dessa datauppgifter.

Rasklubbar är informatörer och vägledare och borde tänka förståndigt innan dess de sprider sin information. Svenska rasklubben har agerat oansvarigt, den amerikanska visar ovan på samma våda. Den schweiziska rasklubben beslutar om sina egna riktlinjer som gynnar några och missgynnar andra. Ett faktum som nu lett till att hundägare i Schweiz drar utomlands för att para sina tikar och för att därmed få sina valpar registrerade i andra länder. Den franska rasklubben har helt krackelerat och där SCC (den franska kennelklubben) verkar (?) vara den som tagit över ansvaret för barbet. I Storbritannien med dess anrika och från FCI fristående Kennel Club (KC) är barbeten ännu inte en godkänd ras istället registrerar uppfödarna sina hundar i Frankrike. Vilseledande för statistiken som dessutom förmedlar ytterligare en felaktig bild av verkligheten. Den tyska rasklubben för barbet beskrev uppriktigt i sitt senaste nyhetsblad att den franska rasklubben nått vägs ände. Den stora frågan är om vi inte gemensamt leder rasen på samma spår när vi omdömeslöst bortser från såväl kunskap som utbildning?
Comments

Insikt skapar förståelse

NEO_avbs17

Om vi marknadsför en och säljer något helt annat och gör det fullt medvetet är detta bedrägeri. Om det är omedvetet gör det inte saken bättre för det innebär att vi bedriver en verksamhet utan kunskap. Båda alternativen är lika usla men det sammantaget värsta är, att då okunskapen uppmärksammas så väljer vi att inte ta itu med fakta för att åtgärda det som brister.

Vi behöver upplysa om fakta och formulera ett tydligt mål så att vi skapar förståelse för rasen och dess variation men också för att peka på vikten av att inte vara för snabb i att sortera bort just det som är en förutsättning för rasens fortlevnad. Ett trassligt läge som pågått över längre tid kan inte åtgärdas snabbt och problemfritt. Det kommer att kräva samarbete och mycket av tålamod och tolerans i ett långsiktigt arbete framåt.

Jag är inte den förste att höja rösten, flera före mig har enträget och sen lång tid tillbaka belyst denna kunskapsbrist. Röster som önskar få till stånd en förändring i både tydlig information och god vägledning för alla intresserade. Svaret som ges tillbaks har dock alltid samma budskap; – Håll tyst, för det Du gör, skadar rasen och vårt arbete!

Nej, kära vänner, det som skadar rasen mest är att i okunskap agera och tyst tiga! Vi behöver istället prata mer och högt om vår kunskapsbrist och vårt utbildningsbehov!

Just därför är det hoppingivande att se en och annan som faktiskt har kunskap och som upplyser och dessutom gärna delar den. Som lärt sig vikten av att kunna beskriva en ras och presentera ett tydligt avelsmål. Hoppas gör jag också att kunskapshungern tilltar så att fler i öppenhet kan beskriva både ras och sitt eget avelsmål. Lättförståeligt i väl förankrad fakta. Oavsett vem eller vad Du förespråkar är det lika viktigt att agera med sann uppriktighet!

Du kommer aldrig att kunna värdera information som ges om du inte har och inte heller förstår bakomliggande fakta. Just därför är kunskap och utbildning en förutsättning för att skapa förståelse och utveckla ett kritiskt tänkande.
LÄR MER OM BARBET!
VBS3_520
Comments

Upplyst och med kompetens trovärdig?

FrageT



I SKKs medlemstidning står att läsa ”SKK i fokus. Vi riktar ljuset på alla de stora och små frågor som diskuteras, granskas eller beslutas om inom Svenska Kennelklubbens stora organisation.”

I år är det fem år sedan jag upplyste Svenska Barbetklubben och SKK om de felaktigheter båda ansvarade för i samband med tremorfrågan. Dessa felaktigheter som borde hanterats och åtgärdats redan då det kom till deras kännedom är fortfarande i omlopp. Än idag står felaktigheter att läsa i SKKs protokoll och i rasklubbens skrifter. I väntan på förändring har jag funnit helt andra, en än större härva av felaktigheter, och som jag numera förstått också har varit kända av samma rasklubb under den dubbla tiden. Även dessa utan vidare åtgärd. Uppenbart är att båda med samma tydlighet visar att det är bättre att släcka ljuset, tiga och kramas inom den egna organisationen än att sätta spotlight på och åtgärda dess egna fel och brister.

SKÄMS säger jag till både rasklubb och SKK!

Om den organiserade hundvärlden bortser från fakta eller ännu värre ändrar fakta för att gynna egna ändamål och syften då mörklägger Ni samtidigt vägen framåt för både hundar och människor. Är detta att belysa vägen för en ljusare framtid?


Vad gäller kompetens och trovärdighet, läs med fördel artikeln ”Vem kan man lita på?”
Comments

Höstterminens aktivitet

Lydnadsgr17_520

Koi och jag har i höst fortsatt med vår träning i tävlingslydnad. Momenten i startklass har repeterats och nya moment som ingår i klass 1 har övats in. Koi är som vanligt ivrig i sitt arbete och har lätt för att lära nya moment och kommandon. Svårigheten vår och som vi ständigt tampas med är störningskänsligheten!

Skam den som ger sig! Vi arbetar på och räds inte våra stötestenar utan möter dem sakta men säkert och undan för undan så att vi lär oss att bättre hantera dem. Målet är ju att hålla fokus på vårt eget samarbete och inte att hålla stenkoll på vad alla andra runt omkring oss gör. Tyngdpunkten lägger vi på övningar som resulterar i faktiska framsteg och det som misslyckas lägger vi till handlingarna som berikande erfarenhet.

Utmaningar har vi fått och roligt har vi haft under höstens träningsträffar där vi hjälps åt för att hitta råd och lösningar när det gäller inlärningens svåra konst. Det finns som sagt mycket av erfarenhet att dela i vår träningsgrupp som består av olika individer bland både hundar och människor. Just det där lilla extra som gör det så speciellt att lära och träna i en lagom stor grupp med entusiastiska instruktörer som Anna-Kerstin och Thommy. Vi kan ha olika mål men alla delar ett gemensamt intresse – att utveckla samarbetet mellan förare och hund.

Nu tar vi uppehåll i gruppträningen tills dess att våren och nya kurser gör sitt intåg på klubbens träningsplan.
Comments

Sorgesamt

Livet är kantat av både glädje och sorg. Kanske just för att vi ska lära oss att allt liv har en början och ett slut. En del liv är långa andra är korta och alla är lika värdefulla. Nog är det av vikt att vid tunga och svåra livsskeenden stanna till en stund för bearbeta tankar kring sorg, tomhet och saknad. Att genom ödmjuk insikt lära om och tacksamt ta tillvara och uppskatta det vi har - just här och nu.

Jag nåddes nyligen av det sorgliga beskedet att Kois far – Cooper de la serve de la Chapelle d’Alexandre aka CLYDE – har lämnat jordelivet. Ett dryga 10 år långt och innehållsrikt barbetliv har nått sin ände. Våra tacksamma varma tankar går till Clyde som gav liv till valpkullen som gav oss vår barbet Koi. Våra tankar färdas med värme också till dem som nu bär och vårdar Clydes ljusa minne allra, allra, allra närmast sitt hjärta.
Barbet_Clyde520
Comments

Eldsjälar

En del brinner för sitt arbete. Neo Mahler har den senaste tiden precis likt sin bildade mor Iabada visat på ett stort intresse för apporteringen. Idag fick jag apporten till och med levererad till mottagande hand. Neo och jag tränar än så länge bara lekfullt med dummies eftersom tuggintresset för apporten fortfarande är i ”tandömsande” valpstadie. Men Neo har också redan bekantat sig med andvingar och rådjursskankar som låter honom vänja sig vid att gripa, hålla och bära olika typer av apporter.

IabadabirdEF
Mor Iabada visar på sin fartfyllda och talangfulla arbetsglädje.

FroggyflushD_520
På faderssidan finns en uppmärksam och stötande Froggy som också uppskattar sitt arbete.

apportNeo2017_520
Hållkvar_L520
Beauty520
Och äpplet faller som oftast väldigt nära det fruktbärande äppelträdet...
Comments

En ovanligt stilla stund...

NeoM_sv_520
Comments

Fram- och baksida

FramsidaNeosept17_520
BaksidaNeo17_520

Sällan är de båda lika tilltalande men det händer då och då att dem faktiskt är jämbördiga.
Comments

Uppriktighet eller lurendrejeri?

Jag ser ibland barbet-folk uttala sig om labradoodles i ett sammanhang där barbetanhängare vill ställa sig i bättre dager än labradoodle-folk. Kommentarer som; Varför köpa sig en dyr blandrashund när det finns barbet? Eller ilskna kommentarer om när någon kommer fram och vänligt undrar om min älskade rashund barbet är en labradoodle?

För mig är det inte alls märkvärdigt och inte heller konstigt då det uppenbart finns goda likheter de båda hundtyperna emellan. Sådana arga kommentarer får mig att verkligen undra; Hur väl känner vi egentligen vår egen ras, barbet? Vi har i sanningens och kunskapens namn både likheter och skillnader med labradoodlen. Inte heller förstår jag mänsklighetens tillkortakommande i både bristande tolerans och respekt när det gäller allas våra rättigheter men också i synen på våra unika olikheter.

Väljer jag att köpa en blandrashund för en billig eller dyr peng har jag all rätt till det. Liksom att jag borde ha samma rätt att få viktiga fakta förmedlade då jag köper en ”renrasig” barbet.
Vi kan visst ha synpunkter på hur hundar förvandlas till dyra accessoarer. Som då det genom marknadsföring skapas en vilja till att köpa något åtråvärt dyrt som faktiskt kan köpas billigare men då utan dess kostsamma varumärke. Dyra varumärken är ju ofta ett sätt att visa omgivningen att vi vill tillhöra en viss statusklass. Ett fenomen som är viktigt för några men helt oviktigt för andra. Så ser verkligheten och våra val ut - de är OLIKA! Det innebär inte att vi kan värdera det som bättre eller sämre, så länge det inte är till skada för någon annan.

När det kommer till labradoodlen så är den dyr. Priset kan ligga mellan 25 000 upp till 50 000 kronor för en valp. Å andra sidan har jag på senare tid sett barbetvalpar som säljs till priser som tangerar 30 000 kronor. Så när det gäller priset är det som i vanlig ordning ökad efterfrågan i liten tillgång som gör att priset stiger. Skillnaden är att hos barbeten och dess uppfödare finns de som trots den stora efterfrågan fortfarande väljer att sälja sina valpar till mer alldagliga och överkomliga priser därför att rasen inte ska bli en statussymbol. Istället gör de vad de kan för att värna om det lilla som finns kvar av ett gammalt och utrotningshotat arv.

Likheter mellan labradoodle och dagens barbet:
Båda är blandraser där pudel är gemensam nämnare.
Båda saknar ett uttryckt gemensamt avelsmål.
Båda har en liten förutsägbarhet.
Båda tenderar till att utgöra en statussymbol.


Skillnaderna mellan labradoodle och dagens barbet:
Uppfödare av labradoodle är uppriktiga i att upplysa om blandningens sammansättning som dessutom är väl dokumenterad sedan dess start på 1980-talet. De är duktiga i att bygga och underhålla sitt varumärke.

Uppfödare av barbet kan inte visa på rasens dokumenterade bakgrund då rasen består av två olika men tidigare helt skilda typer – en gammal griffontyp och en nykonstruerad pudeltyp – som idag blandats med varandra. En superblandras som godkänts därför att en person med rätt kontakter inom den organiserade hundvärlden lyckades få sin nykonstruerade -oodleblandning godkänd under samma namn som en redan etablerad hundras. Detta genom att stjäla namnet på en starkt begränsad hundras och dess rasstandard (den gamla, griffontypen) och därefter anpassa rasstandarden till den egenhändigt nykonstruerade pudelblandningen som tog form i slutet på 70-talet och framåt. Nykonstruktionen utgjordes av pudel som korsades med hundar av okänd härstamning. Båda typer har fått inordnas under en och samma rasstandard, i vilken den ursprungliga typen missgynnas då standarden omarbetats till förmån för nykonstruktionen.

Barbet har till skillnad från labradoodlen således av FCI och den organiserade hundvärlden en godkänd rasstandard som bör följas. Ett faktum som medför att barbeten idag kan kallas renrasig trots dess egentliga bakgrund i flera hundraser och blandningar. Vilken av de båda typerna som förespråkas och avlas för talas det sällan om därför ett gemensamt uttryckt avelsmål helt saknas. Det är istället en reviderad rasstandard som blir det styrande regelverket för arbetet inom rasen.

J C Hermans, som sedan slutet på 70-talet är upphovsman till pudelbaserade Barbet Modern har utropat sig själv som barbetens fader. Hermans är än idag stolt över sitt initiativ och sin -oodleblandning till skillnad från Wally Conron, labradoodlens upphovsman. Conron är idag djupt ångerfull då han ser hur hans pudelkorsning i all sin populäritet vuxit sig till en megastor kassako. Hans huvudsyfte har helt hamnat i bakgrunden. Syftet var att skapa en hund för pälsdjursallergiker. Idag vet vi bättre – allergivänliga hundar finns inte, men fortfarande sprids myten bland oss människor.

Kontentan av denna artikel handlar inte om pengar och status. Istället handlar det om den krassa verkligheten. Där en, är ärlig och uppriktig i sin marknadsföring och den andra är det inte. Ur det perspektivet är labradoodle-folket bättre och barbet-folket avsevärt sämre då det gäller informativ upplysning. Detta faktum bör den organiserade hundvärlden ta till sig och begrunda, för att framledes ändra sin information till en verklighetsförankrad bild av vad de marknadsför. Agera uppriktigt, även då förändringen kommer att innebära en rejäl törn för många, inte minst för den organiserade och etablerade hundvärlden och dess arbete. Samtidigt ges ett ypperligt tillfälle och kanske för sent men dock en chans att ge upprättelse åt den hundras som blivit åsidosatt och illa behandlad på grund av okunskap hos sin egen beskyddare – en och samma etablerade hundvärld. Jag avslutar som jag gjort i många av mina tidigare artiklar med en uppmaning till den organiserade hundvärlden; Arbeta faktabaserat! Riv en klen historia byggd på myter och åsikter och inled istället bygget av en stark och över tid hållbar berättelse på en verklighetsförankrad och stabil grund. Gör om och gör rätt!


Och Du, är Du spekulant på en labradoodle? Ta dig då en närmre titt på barbet – en prisvärd konkurrent – om än inte lika väldokumenterad som en ”äkta” labradoodle men minst lika charmig! Som grädde på moset får Du om Du väljer barbet en registrerad hundras som Du kan tävla med på hundutställning. Är Du spekulant på en barbet och har ett intresse för hundrasen? Se då till att söka Din information genom flera olika kanaler då dess uppriktiga rasinformation finns spretande spridd i mediaetern av några ytterst få men kunskapsbärande personer som är välvilliga nog att dela den.
Comments

När dialogerna hettar till...

...men aldrig leder framåt!

Stötestenarna inom rasen barbet är flera. Det saknas såväl fakta som information om rasens historia och utveckling men också en sammanställning över rasens egentliga status idag med ett inom rasen förankrat avelsmål.

Få är de som har kunskap att förklara variationen inom rasen barbet. Vilket i nästa led innebär att det är ett mycket begränsat antal som verkligen känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka det bedrivs avel. Det mest oroväckande är att etablissemanget diskriminerar den ursprungliga och snart utdöda variant som blev bestulen på sin rasstandard. En standard som idag är tillförd men omarbetad för att passa en andra barbetvariant som nybildades ur pudeln i slutet av 1970-talet. Ytterligare variation tillkom då dessa två tidigare separata varianter senare började korsas med varandra i till synes också utan ett uttryckt avelsmål. Dessutom förekom korsparningar med ytterligare raser och hundar av helt okänd härstamning i en mörklagd gråzon som få talar om och som flertalet inte känner till.

Den organiserade hundvärlden blundar och ingen förklarar varför och hur denna röra uppstod och som därför än i dag frodas och består. Obefintlig är viljan att förklara och rätta till såväl vilseledande uppgifter som uppenbara fel. Glorifieringen av rasen barbet är megastor men kunskapen om den och dess variation desto mindre beskriven och sällan omtalad. Vilket i sin tur leder till ett växande missnöje hos de som tagit del av dagens information men likväl förblir oförstående valpköpare som jag då jag erfor att den medelstora barbeten blev istället helt oväntat till en mycket stark bjässe. En annan barbet får så krullig och tovig päls att den inte ens går att hållas långhårig så som rasstandarden upprepat anger. Ytterligare en tredje upptäcker hur hundens karaktär inte alls stämmer överens med bilden som beskriver rasen som balanserad och lättlärd. Jakthunden som marknadsförs är inte alls intresserad varken av att simma eller apportera. Lika oförstående var jag när jag första gången besökte en hundutställning med Koi där ett för mig okänt par kom fram och frågade mig om Koi var av den gamla barbetstammen eller den nykonstruerade, barbet modern? Idag känner jag väl svaret då jag vet att han är en mix av dem båda i likhet med det stora flertalet av världens begränsade barbet population.

FAKTABASERAD KUNSKAP KAN UPPLYSA OCH VÄGLEDA
Jo, jag vet, hundar är individer som likt oss människor har olika talanger och förutsättningar. Just därför hade det ökat förståelsen för olikheter om vi redan från början förstått upphovet till dem och därmed kunde fått vägledning om hur vi hade kunnat påverka de egna möjligheterna för att söka det alternativ som kunde bereda oss en större sannolikhet t ex för att erhålla barbetens karaktäristiska och rastypiska långa lockiga hår som täcker en robust fysik. Förmedlad och grundläggande kunskap som låter oss förstå varför förutsägbarheten är mindre och därmed förklara att variationen är bredare. När två tärningar ska kastas går det aldrig att garantera ett önskat resultat.

I sanningens namn är variationen egentligen inte alls förvånande när rasen idag och på relativt kort sikt springer ur så många olika raser och myter och viljor men också en ovilja eftersom få visar intresse för att söka och förmedla kunskap kring barbetens komplexa bakgrund. En komplex bakgrund som i full medvetenhet faktiskt kan innebära gynnsamma fördelar för en liten och begränsad population som hos hundrasen barbet. Under förutsättning att vi är införstådda i vad det är vi bedriver avel med och där vi samtidigt delger vårt uppriktiga avelsmål.

Förr var barbet ett samlingsnamn för hundar i olika storlek som hade skägg och var rufsigt långhåriga. Därefter blev det namnet på en ras under dryga hundra år. Idag är det återigen ett samlingsnamn för skäggiga, rufsiga hundar i diverse olika utseenden och format i lika olika karaktär. Några få klartänkt medvetna och har under decennier försökt, baserat på fakta, förklara allt emedan etablissemanget fortsätter att blunda eller dessvärre avfärdar fakta som vad de istället kallar för ett politisk spel inom den organiserade hundvärlden. Jag ser hos samma etablissemang en oaktsam fakta-nonchalans och tillika dumhet och jag fortsätter vaket men sorgset att undra;

Vem bryr sig?

Comments

Med vind i håret

Neohead17B_520

...och solsken i blick!
Comments

När apportören Koi visar

Koiappaug2017_520

Koi och Mac ska ju förstås också få sin egentid trots att valpen pockar på ständig uppmärksamhet. Koi och jag har jobbat med apporteringsträningen på tu man hand och han är både duktig och glatt intresserad. När vi kom hem från träningen så möttes vi av Neo som är mäkta nyfiken på Koi och hans olika dummies. Koi däremot är mindre road och nonchalerar mest Neos inviter till lek. Så jag lät Neo prova på en av Kois dummies och Neo var inte sen att hämta och trots dryg halvkilos vikt så visar också apportör nummer två att där finns en stark potential att utveckla och jobba vidare med.

Duoapport2017_520
Lillapp2017_520
Comments

Ändalykten

Neosol_W

Det går undan när Neo Mahler är på språng...jag ser mest bara den guppande ändalykten hans när vi är på promenad. Men då och då är det också tid för korta träningsinslag och det finns berikande små stunder då jag vid namnet NEO får hans totala uppmärksamhet. Åtminstone för det viktiga ögonblicket då jag ges tillfälle att berömma och belöna honom för hans viktiga beslut i att för en kort stund hejda sig och söka min ögonkontakt. Den viktiga ögonkontakten oss emellan är grunden för alla våra kommande träningsstunder tillsammans så den bejakas och belönas både snabbt och till närmast med överdrift.

Ur en belönande uppskattning växer också både kraft och energi att ta itu med nya utmaningar. I den gropiga och fostrande vägen från valp till vuxen behöver vi mycket och vägledande näring. Det är ju alltid roligare att lyckas än att misslyckas så vi inleder vår träning med låga trösklar men talar också tydligt om när något är på tok fel. Det är i tydliga spelregler vi ger varandra trygghet genom att dela givna men konsekventa förutsättningar i vår gemensamma väg framåt.

Vi deltar i en valpkurs som är ett led i utbildningen då där bjuds på såväl viktig störningsträning som socialisering med andra valpar och dess förare. En valpkurs ger dessutom goda tips och träningsråd som är till hjälp när valp och förare ska skolas inför sin gemensamma tillvaro. Valpkursen är ett träningstillfälle i veckan men den viktiga valputbildningen pågår ständigt och konstant i vår vardag. Så de korta, ständigt pågående och berikande stunderna varje dag är de som är de allra allra viktigaste för valpens utbildning! Sedan förstås ser vi ju till att njuta och ha kul av varandras närvaro vart än vi är även om det betyder att jag får springa i ledet bakefter en nyfiken valp med viftande svans.

Spjuver17_520
Comments

Den unge och havet.

Neohav2017_520
Everyday_520
Neoboll2017_520Neojumpjuli17_520

Varje dag är en ny dag som bjuder på nya livserfarenheter! Neo Mahler är intresserad av att gå på upptäcksfärd och huset har på nytt valpsäkrats. Vi har också varit en runda till havet för att Neo skulle få lära mer om vågskvalpets och Östersjöns trollbindande tjusning. Av oss båda en mycket uppskattad strandpromenad!
Comments