Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Barbet Français

Kalla fakta synar kulturen inom SKK

Delar av SKK har granskats av TV4 och Kalla Fakta som resulterat i två program om vardera 45 minuter. Den första delen sändes 15 februari den andra delen kommer att visas måndagen den 22 februari.


differences can also form a unity


Som både nöjd och kritiserande medlem av SKK välkomnar jag en oberoende granskning. Något som borde ske kontinuerligt både inom organisationen men också ur perspektivet från en helt oberoende aktörs objektiva men skarpa öga. Att studera, fråga, granska och analysera är nödvändigt just för att belysa, tydliggöra och komma tillrätta med brister, direkta felaktigheter och förödande övertramp.

Finns det problem och oförätter så måste vi också våga lyfta på locket och diskutera dem utan rädsla för hot om repressalier. Det innebär att i öppenhet visa att vi självkritiskt kan diskutera även dem svåra, komplicerade och ibland också obehagliga frågorna. Ingen av oss är felfri men vi har alla något nytt att lära. I ett växande föränderligt samhälle och organisation uppstår så klart också friktion och växtvärk med både fallgropar och problem som behöver synliggöras, dryftas och åtgärdas.

I en öppen och inkluderande organisation som vill samla mångas åsikter krävs att man bjuder på många öppna dörrar och har högt till tak. Förstås krävs också regler så vi är införstådda med dem ramar vi har att följa och förhålla oss till. Fakta bör vara den stabila grunden och arbetssättet sansat, tolerant och flexibelt. Människors oliktänkande bör ses som en resurs snarare än ett hot. Även om det skaver och ibland gör ont att möta upprörda meningsskiljaktigheter så är det just mellan dessa två som det också växer nya tankar kring möjligheter om förändring till gynnsammare utveckling.

BRISTER SJÄLVINSIKTEN?
Där det finns en framsida finns det också en baksida. Båda sidor är som alltid lika viktiga för att upprätthålla demokrati, rättvisa och balans i en fungerande helhet. Även om vi väljer att prioritera framsidan får vi aldrig försöka dölja innehållet eller bortse från vikten av baksidan. Om vi väljer att blunda för svårigheterna, då tippar balansen och baksidan kommer snart att överskugga allt det som framsidan har att bjuda oss. Framsidan är viktig men det är i mötet med baksidan som det skapas förståelse men också ny lärdom och insikt. Kunskap som kan främja både ett gott samarbete och en hållbar utveckling.

Just därför smärtar det att se och höra Pekka Olson och Ulf Uddman uttrycka; passar det inte så försvinn! Ett budskap som varken kommunicerar hänsynsfull kamratanda eller ett positivt utvecklingsklimat. De två högst ansvariga i SKK fick chansen att kunna välkomna och bjuda in till en mer lyhörd och ödmjuk dialog inom en ursprungligt god och mycket engagerad organisation. Precis som enskilda människor gör fel så gör också organisationer fel. Det krävs att vi kan lyssna på varandra och tala med varandra. Att komma till insikt om våra fel och brister är en förutsättning för att kunna hantera, åtgärda och framöver undvika dem.

Ulf Uddman sa i programmet att ”man är ansvarig för sina handlingar” Ja, det gäller inte bara den enskilda individen utan det ansvaret borde också gälla för en organisation och dess medarbetare. Att ta på sig sina rosa-färgade glasögon och subjektivt ge sig upprepat självberöm är inte bara provocerande utan blir till en hård käftsmäll för oss som redan tagit skada eller som sitter smärtsamt i kläm.

FÖRSTÅELSE OCH FRAMKOMLIGHET
Kärnfrågan och det som första programmet belyste har också jag mött men som Olson och Uddman med visad förvåning inte kände igen. Kulturen inom SKK som visade hur beslut tas på egna antaganden eller som att tysta röster och leda dem under radarn. Istället borde vi faktagranska, synliggöra, förklara och diskutera för att skapa förståelse men också visa handlingskraft för att åtgärda och stävja svårigheter och dumheter. Inom SKK brister förmågan till självkritik. Missbrukar organisation eller funktionärer sitt förtroende och gör övertramp måste vi också kunna ge kritik för uppmärksamma och åtgärda felaktigheter. Vi behöver inte heller förbjuda allt vi ogillar utan istället mer tolerant visa på möjligheterna med att göra vägen bredare och framkomlig för fler. Det vill till ett förändrat kulturklimat som inte tränger, tystar och skrämmer utan istället frigör utrymme för att tillsammans kunna växa. Här behövs ett gynnsamt klimat som välkomnar både ros och ris. En anda som uppmuntrar till uppriktighet för ett bredare samarbete kring just det gemensamma intresseområde som samlar oss: Hunden.

I STUNDENS HETTA
Efter första programmet sände SKK live på sin facebooksida med möjlighet till kommentarer och frågor som besvarades av SKKs presstalesman. Ett bra initiativ för att möta såväl spontana funderingar som synpunkter från programmets tittare och intresserade. I denna utfrågning visade tyvärr ansvarig presstalesman exempel på just det som Pekka Olson och Ulf Uddman nyss själva pekat ut som brott både inom och utom organisationen. Ett talande färskt exempel som visar hur lätt det är att göra fel när tid stressar, sans tryter och känslorna tar över. För några slätas det snabbt över med en ursäkt och för andra väntar en utdragen seg process som resulterar i långt allvarligare och tunga konsekvenser.

Det känns som att det är dags sluta kasta skit på varandra. Bättre vore att höja blicken och inte minst från den egna tribaliseringen inom organisationen SKK som först och främst sluter upp till varandras försvar och fördel. Ett stort och förödande misstag, när det första momentet egentligen borde vara att lära oss lyssna till och därefter hantera och tillvarata kritik. Vi behöver lyhört lyssna för att förstå och inte minst utkristallisera det egentliga problemet och dess grund för att också finna bra och hållbara lösningar. Det är ur kritik vi kan uppmärksamma svårigheter för att klargöra och åtgärda dem och inte minst lära för att näringsrikt och frodigt kunna trivas och växa. Har vi gjort fel får vi också agera för att ställa till rätta – en god regel för såväl organisation som individ.

Bli en aktiv lyssnare!
Comments

Rasstandard

Barbet Neo Mahler de la serve de la chapelle d'Alexandre
Fransk, amerikansk eller engelsk barbet? Eller kanske en fransk/svensk barbet som lärt känna sin sällan omtalade nutidshistoria. En senare opreciserad mix i en märkligt tudelad bakgrund.




Är det kanske så att nuvarande utformning av dagens flera olika rasstandarder är förlegad och har spelat ut sin roll? En fråga som är angelägen och av stor betydelse nu när den digitala tekniken kan låta oss färdas snabbt och obehindrat långt ut i världen för att utbyta kunskap och erfarenhet.

Varför finns det så många olika standarder för en och samma rashund? Är hundrasens ursprung och bakgrund annorlunda i USA än den i Frankrike? Skiljer sig särdrag i exteriör, funktion och karaktär hos rasen i Storbritannien från den i resten av Europa? Har Canada en egen vision om om hundrasens beskrivning och framtid? Eller är det kanske FCI genom rasstandardens huvudman Frankrike som vet bäst och kan formulera den långa raddan av fel? Dessa flera och olika officiella rasstandarder för en och samma hundras leder till vilsen förvirring och skapar inte bara missförstånd utan också förbistring och söndring.

FCI har sin, Canada en andra, USA en tredje, Storbritannien en fjärde.
Dessa uppräknade är dem officiella. Därutöver tillkommer dem inofficiella där någon valt att arbeta faktabaserat utifrån ursprunglig typ och andra som föredrar sitt fria skön i egen tolkning.


FCI nomenclature Barbet 105
Utdrag från FCI’s hemsida, fci.be, där barbetens rasstandard finns att hämta som nedladdningsbar pdf-fil.

En frågade om FCI hade fyra olika rasstandarder? Ett antagande som vuxit till fråga eftersom rasens namn och angivet datum skiljer sig åt på FCI’s hemsida där man kan ladda ner fyra olika språkversioner för samma rasstandard och hundras. En annan undrade om den amerikanska barbeten var av en helt annan hundras än den som finns i Europa? Nej, så är förstås inte fallet. Vi pratar alla om samma hundras men jag förstår mycket väl dessa uppkomna frågor och funderingar. Tittar man sen på hur USA marknadsför och på utställningar visar och premierar barbet i sitt friserade vidlyftigt uppblåsta krull ställt mot vårt val att visa barbet i sin mer naturliga look då blir förstås förvirringen för öga och hjärnkontor påtaglig. Med tanke på att hundrasen barbet idag är en blandning av två olika rastyper så är det bara att också uppriktigt medge: Två skilda raser med olika bakgrund som på senare tid planlöst mixats innebär i sin tur också tydliga och uppenbara skillnader inom det idag gemensamma rasnamnet.

Det är förstås inte bra när rasens grundläggande historik brister och där beskrivning så flytande varierar inom en och samma hundras. Såklart medför detta att synen på rasen blir lika skiftande som tolkningarna av dess flera olika rasstandarder och beskrivningar. Istället för att se till rasens faktiska ursprung, helhetens särart och syftets målbild så driver den mer i diverse skilda riktningar utifrån egen smak och uppfattning hos olika länders rashundklubbar, uppfödare och exteriördomare.

Vore det inte bättre att samarbeta kring EN rasstandard för vardera rashund? Ett samlande och faktabaserat rasdokument som i granskad sammanfattning beskriver rasen i dess ursprung och utveckling för att tydliggöra och värna om dess arv. Framhäv sundhet och särart i exteriör, funktion och karaktär. Ett dokument som informerar och respekterar rashunden i dess arv och historia. Där vi avstår dumhet som begränsar i urvalet och motverkar överdrifter som leder till osund utveckling. Betona istället helhetens grund och typ med sundhetens värde för att bredda dess avelsbas och främja dess hälsa. Verka för ett gemensamt grundläggande dokument som kan förmedla och tydliggöra historik och fakta som kan göras tillgänglig och lika för alla. Just för att undvika missförstånd och kolliderande uppgifter i flera olika versioner och historier utifrån tycke och smak. Grundtanken med en rasstandard var väl att värna om och hålla samman en specifik typ och hundras och inte som det idag ter sig – att söndra den!!?



Vi kan om vi vill! Kanske kan våra flera styrande hundorganisationer ta första steget och visa på fördelen med ett globalt och sunt helhetstänk i sansat samarbete för en gemensam och stabil faktagrund. Samla kraft och kunskap som kan göras tillgänglig och lika för allas vår upplysning och bildning.

Jag valde pudel då här finns ett tydligt exempel på förlupen detalj och dumhet som enkelt och fördelaktigt kan åtgärdas. Idag delar den franska kennelklubben en och samma ras till två enbart på grund av pälsens färg. Flerfärgade pudlar fanns långt innan dess att människor beslutade sig för att selektera för och erkänna endast enfärgade pudlar som pudel. Förstås finns det än idag flerfärgade pudlar men dem särbehandlas och har i Frankrike fått ett helt annat rasnamn och sorterar under egen rasstandard trots att historik, exteriör, funktion och karaktär är en och densamma.

Constitutive dog breed description

I en gemensam rasstandard med samlad uppriktig historik kan dem som föredrar enfärgade pudlar fortsätta i sin selektion för enfärgade pudlar med den stora skillnaden att samtidigt avlägsna dumhetens hinder och därmed göra vägen framkomlig för fler genom att rättvist tillskriva också de flerfärgade pudlarna rätten till sitt arv och ursprung.


Hos barbet är dilemmat lika förvirrande fast i omvänd riktning som kräver helt andra åtgärder. Här har samma statut inordnat två olika raser med skild historik under ett och samma rasnamn och rasstandard. Vilket i sin tur gjort utvecklingen än mer komplex då båda på senare tid blandats med varandra och det utan vare sig en uppriktig beskrivning eller en uttalad målbild. Hade rasstandardens ägare redan från start studerat, kontrollerat och inte minst ställt kravet om en dokumenterad och granskad faktahistorik då hade J C Hermans inte kunnat åka snålskjuts och fått sin Barbet Moderne erkänd under namnet av en helt annan ras. I rättvisans namn hade Hermans i likhet med andra kända föregångare fått bida sin tid i den gängse långa vägen för ett eget erkännande av sin nykonstruerade hundtyp.


Think Globally, Act Locally. Jag fann denna, en bra, fyndig och slagkraftig slogan på hemsidan för International Partnership For Dogs, dogwellnet.com, som jag också lånade. IPFD bildades 2012 med målet om att samla olika aktörer för att dela kunskap i syfte att internationellt samarbeta, upplysa och utbilda för att värna våra hundar. I bred och omfattande spridning är det viktigt att också kritiskt källgranska så att vi förmedlar vårt budskap både förståeligt och rätt. Nog önskar vi väl alla en gynnsam framtid för våra hundar? Dags att prioritera hunden och dess arv, nutid och framtid än att fortsätta nära människors fåfänga, tycke och smak?

Comments

Februari

Februari2021_EF_520

Verkligheten har ju som bekant många ansikten. Besvärliga tider kan ta fram det allra bästa men också visa upp det allra sämsta hos människan. Syns inte minst nu när vissa vill göra sig girig pengavinst på ett gemensamt elände eller när våra höjdare tar för sig och smiter före i en redan bestämd ordning i den långa vaccinationskö där vi ville att de mest utsatta och sårbara skulle få hjälp först.

Ett ständigt kiv om rättigheter och skyldigheter och som av somliga anpassas efter eget tycke och smak….precis samma problematik som också människorna i hundvärlden har att ständigt tampas med.

Mot dumhet finns det ännu inget effektfullt vaccin. Men vi kan säga ifrån när något är fel och oförtrutet informera mera med insikt om att vi blir kraftfullt större och mer hjälpsamma om vi klokt samarbetar kring fakta för ett uttalat och tydligt mål.
Comments

Proveniens och skick

Barbet history compiled by Leendert Bosman
Barbetens historia samlat på ett ark som skapades under arbetsnamnet ”Simple Series” som består av ytterligare fyra ark. En historik som noga studerats, kronologiskt sorterats och som sammanställts av den holländske konnässören och historikern, Leendert Bosman. Du kan ladda ner arket i större mer läsvänligt format under fliken pdf där den fått namnet ”En samlad sida barbet”.



Hur kan vi skapa förståelse om vi inte vet vad som hänt och pågår? Just det som är den allra största styrkan med en rashund och det vi borde vara mest rädda om, är i barbetvärlden det som vi allra minst pratar om. Vikten av att förmedla rasens uppriktiga historia i dess ursprung, arv och utveckling. För att klargöra nutiden och inte minst delge våra framtida planer och mål för hundrasen.


Dem som intresserar sig för antikviteter pratar gärna och ofta lyriskt om vikten av proveniens och värdet av ett noga vårdat skick. Är föremålet varsamt aktat och kan berätta en verifierbar, helst nedtecknad historia då tilltar också avsevärt expertens vördnad och en uppskattad värdering ser sin branta stegring. Inte bara i kronor utan i något mycket större, beständigare och viktigare. Kunskap som lär, vårdar, värnar och förvaltar en historia som berättar om härkomst och händelser för svar till dagens och framtidens frågor.

Utan vår historia är vi rotlösa och tappar vår identitet och fasta förankring i tillvaron. Vi förlorar också källor och förståelse för betydelsen av att skydda viktiga dokumenterade data. Insiktsfulla återblickar kan beskriva, förklara och berätta för kommande generationer i deras undringar och frågor. Tv-progammet ”Antikrundan” arbetar publikt med vår historia, brett över olika åldersgrupper och är mäkta populärt. Hit letar sig strömmar av intresserade människor som söker kunskap hos expertisen för uppriktiga och uttömmande svar. Här finns förstås också bakomliggande kommersiella intressen men likväl det allra viktigaste framhävs med tydlighet: Törsten efter kunskap och sökandet efter förankring i ett informerat och bildande svar.

I hundvärlden finns också kunnig expertis som i stort intresse inriktat sig på rashunden och dess unika proveniens. Konnässörer som ambitiöst och noga söker, studerar och analyserar ursprungets källor för att utbilda och sprida kunskap om våra många och olika hundrasers härkomst och utveckling. Tyvärr är dessa specialiserade och intresserade faktaexperter långt mindre uppskattade, konsulterade och efterfrågade. Vi borde med gynnsam fördel ge dem långt större utrymme och tillskriva dem sin betydande vikt i värdefull insamlad dokumentation för delad kunskap och bättre förståelse.
Comments

Handlingskraft?

Barbet - words with space for notes in upcoming work?
Ett diskussionsunderlag med plats för egen input som kanske kan trigga tankeförmågan till främjande problemlösning?



När få vet och där dem flesta anser sig vara bättre än andra.

I barbet världen baktalar man nya blandraser s k designer raser men framhäver gärna sin egen ospecificerade mix som man vilseledande beskriver som en sällsynt och anrik specifik rashund. Här blandas fritt skrönor med gamla och nya åsikter som förmedlar diffusa illusioner som inte alls överensstämmer med rasens ursprung och faktiska verklighet. I nästa andetag säger vi oss förmedla kunskap för att kunna värna och bevara våra många och olika hundraser i dess typ, karaktär och funktion för god hälsa i sunt välmående.

Har vi blivit så urbota hjärntvättade och helt handlingsförlamade att vi inte ens längre förmår att utkräva evidens och förklarande svar? Ja, tydligen! Bristerna är flera, många är ansvariga och få är dem som gjort sig besväret att kontrollera och granska hundrasens faktiska historik. Regelsystemets styrande har allt sedan 1980-talet och därefter följande och upprepat blivit uppmärksammade på både fel och brister men likväl fortgår orättvisa som dumhet.

Pimpar vi verkligheten?
Så här decennier senare. Vem bryr sig då om sanning och saklig fakta när det blivit roligare att jaga gilla-klick bland mestadels nonsens i dagsflödet på Facebook? Skulle någon sällsynt själ våga sig på att förmedla fakta och hänvisa till kontrollerbara källor då hetsas det snart till lynchstämning och alla blir förbannade. De flesta för att man bryter mot den gängse uppsnyggade uppfattningen och resterande fåtalet för att inte få komma till tals då man rappt har blockerats och censurerande tystats.

Allt går att sälja med en underhållande historia och en förförande bild. Om historien är sann eller osann spelar mindre roll då storytelling och influencers blivit till effektiva verktyg och i vissa fall till ett medvetet och beräknande bondfångeri med ett enda syfte – att ge mer klirr i kassan!

Som vanligt är exhibitionismen stor och många är dem påverkande frispråkiga som utan stoppknapp högljutt tycker och tror. Få är dem som kan argumentera och presentera kontrollerbara fakta. Fortsätter vi att blunda för ena halvan av vår hela verklighet? Ja, om vi inget ser då finns förstås inte heller någon anledning att agera, tydliggöra och förbättra. Vill vi inte lära? Ja, då är det också kört. För vi kan bara bedöma och agera utifrån den kunskap vi i detta nu har.

Problemlösning
Är det inte dags att stanna upp och ta sig en rejäl funderare kring vad vi gör och inte gör men också i hur och vad vi kommunicerar, inte minst kring det vi vet men inte säger? Kanske dessutom om nu hjärnan ändå startat upp och är igång, drista oss till att formulera en förståelig och vägledande målbild för två skilda hundraser som numera i opreciserad blandning kan ses på destinationslös irrande drift?

Om inte. Var då åtminstone uppriktiga och rättvisa. Gör vägen framkomlig också för dem intresserade som har rasens historia granskad och fakta sorterad i kronologisk ordning för en klar målbild som allt sedan 1886 nedtecknats och tydligt stått formulerad och uttalad.
Gör känd fakta tillgänglig så att var och en av oss kan bilda sig sin egen uppfattning. Tillhandahållen viktig fakta som rättvist också bjuder på välinformerad valmöjlighet.

Från Comte Bylandts
Från Comte de Bylandts bok ”Les Races de Chiens” först utgiven 1897 men här i ett senare tryck från en edition om två volymer utgiven 1904 där rasen barbet beskrivs i fyra språkversioner, här ovan engelsk t v och tysk t h men också i ytterligare en fransk och en holländsk översättning.
Comments

Gammalt och nytt

Om våra försök att tygla ett virus


2020 blev året då ett litet osynligt virus tog över kommandot. På olika sätt drabbades och infekterades en hel värld. Ett i mikroskop vackert men elakt otyglat virus som gav konsekvenser för inte bara smittade utan för oss alla och som dessutom raskt tydliggjorde och blottade våra många brister och tillkortakommanden.

Ett tungt och tufft år fungerar som en allas vår ögonöppnare. Men också i svåra tider finns briljanta och insiktsfullt goda ljuspunkter. Som att se hur vår samlade gemensamma kraft och kunskap gör sitt yttersta för allas vår bot och bättring. Kraft som raskt mobiliserar och tydligt visar hur den lilla människans goda vilja och envisa uthållighet kan göra stor skillnad. Som då vi inser att kunskap och tydlig kommunikation är livsnödvändig så att vi om än på olika sätt och med olika förutsättningar kan hjälpas åt och därmed arbeta i riktning för samma mål. Som att i rekordfart ta fram ett vaccin som kan komma att lindra effekterna av ett härjande otämjt virus i pågående förändring. Som att visa hänsyn och uppskattning för hårt arbetande sjukvårdspersonal. Som att ta personligt ansvar och visa omtanke. Som att otvunget erbjuda sitt stöd och hjälp till en behövande medmänniska. Ur svårigheter och utmaningar föds nya lärdomar och rön för ett hållbarare och omtänksammare liv i vårt ständigt växande stora och ostoppbara kretslopp.

I nattsvart vintermörker är det viktigt att också anstränga sig för att finna dessa våra allt mer viktiga och betydelsefulla ljuspunkter. Ljuspunkter som balanserar, ledsagar och ger godhetens näring för inte bara återhämtning utan också för utveckling. Ljuspunkter som vi kommer att behöva också i tiden framöver som fortsatt kommer att kräva mer tid och mycket av våra gemensamma krafter och insatser.

Efter ett nu tillryggalagt Annus Horribilis (hemskt år) är vi med all säkerhet otaligt många som hoppas på och längtar efter ett Annus Mirabilis (mirakelår). Med hopp om godare fortsättning i vårt helt nya 2021.


1857, Barbet Griffon Laineux
Barbet History - Not just dust
Också vi i hundvärlden har mycket att lära och brister att åtgärda. Med godhet kommer man långt men tillsammans med tydlig kommunikation och införstådd kunskap når man bredare och kommer längre.
Comments

Annalkande i tid och rum

Gott Nytt 2021 hälsar barbet Koi & Co
Comments

God Helg!

Julhälsning 2020


Julen 2020 blir onekligen en annorlunda jul. Vår samlande traditionsrika högtid har i år nästan helt skingrats i alla konsekvenser som följer i spåren av ett vilt härjande virus. Om än på distans men fortfarande med omtanke och tillsammans så kan vi alla hjälpas åt för att stävja och lindra effekterna av naturens ibland helt hänsynslösa spratt.

Famna julfridens tid med hänsyn och omtanke och ta väl hand om livet och varandra! Jag hälsar God Jul! Väl mött 2021 som ur förhoppning om vunnen lärdom kan bli till ett nytt och bättre år.
Comments

Händelserik!!?

JCH, his Bulletines and Vision




12 år efter bildandet av den svenska barbetklubben kungör klubben för första gången barbetens moderna historia. Jag hade gärna läst artikeln men eftersom den enbart publiceras för klubbmedlemmar saknar jag åtkomst att läsa den. Jag är intresserad av rasen och uppmärksammade därför teasern för medlemstidningen där barbetens moderna historia publiceras och beskrivs såsom händelserik.


Händelserik!!? En bättre beskrivning är bisarr och förödande. Enbart dem delar som jag lärt känna av barbetens moderna historia är inget annat än en skam och ett misslyckande för alla oss som utgör den organiserade hundvärlden. En organiserad barbetvärld i glammig marknadsföring, trångsynt girighet i all avsaknad lyhördhet och som dessutom bär ansvar för en i dag närmast utrotad hundras. Det är minsann på tiden men milt uttryckt bedrövligt att först nu visa intresse för att lägga sig vinn om att söka, studera, analysera och förmedla verifierad fakta. Något som borde ha varit det allra första och viktigaste att lära sig såsom språkrör för en rashund. I synnerhet hos en rasklubb som i sin tur agerar som rättesnöre och vägledare för inte bara rasen utan för avelsansvariga, exteriördomare, valpköpare, medlemmar och flera övriga intressenter.

Barbetens moderna historia är sällan beskriven eller omtalad. Det är ett sorgligt kapitel men sanningsenligt berättad är den både nödvändig som betydelsefull. Omfattande, svårförståelig och komplex men insiktsfullt förklarande. En historia som alla med intresse för rashund noggrant borde läsa för här finns otroligt mycket att analysera, förstå och dra lärdom utav.

Jag har aldrig tidigare sett barbetens moderna historia sammanfattad i skrift trots alla artiklar och foldrar som florerar kring rasen i allsköns media. Inte ens i dem två under 2014 utgivna böcker, författade av uppfödare som lockar inbjudande med sina spännande titlar; ”Barbets - The Best Kept Secret of the Dog World” samt ”The Barbet Revealed”, avslöjas ens något lite av alla dessa ”moderna hemligheter” som kringgärdar rasen barbet. I åtta år har jag försökt förstå men har fortfarande mängder av obesvarade frågor. Frågor som under lång tid följt mig men då jag sökt svar fått serverat att det inte angår mig utan istället kallt fått konstaterat: ”Dem som behöver veta, vet!” Ett uttalande som i sig utgör förståelig förklaring till en modern rörig historia.

Under min besynnerliga resa i barbetvärlden har jag lärt känna två personer av sällsynt ovanlig och grundlig karaktär som arbetat för att bringa ljus till just mörkläggningen kring barbetens historia. Engagerade själar som länge sökt och fortfarande sliter i jakten på sorterad verifikation och samlad sans för att rättvist kunna beskriva denna exceptionellt trassliga bakgrund. En efterlängtad bok av sakligt innehåll som jag saknar men hoppas att en dag kunna finna. En tillgänglig öppen bok för allas vår insikt och bildning.

Historia är inte fiktion som ska diktas. Historia ska med bevis förankras, omsorgsfullt studeras, noga kontrolleras, granskande motkontrolleras och i nya upptäckter och rön revideras. Bakgrundshistoria spelar en förklarande och viktig roll för att visa hur vi faktiskt valde och väljer att värna en hundras och ett kulturarv.

Nazca lines, figures as seen from above
Comments

Barbet Coccolina

In memoriam Coccolina 2020


2020 är på många sätt ett prövningens år. Det är också året då vi tog ett sista farväl av våran Mac. Många långa mil söderut hamnar vi i Frankrike där en god vän delat hundlivets många år och tagit adjö av två älskade vänner och följeslagare. Vi har sagt ett fridens farväl till charmören Guy-Guy därefter till vår kärvänliga lilla Big Mac och nu färdas de tre orden till godhetens Coccolina.


Jag har, tar del av och möter dagligen arvet från Coccolina och hennes livsgärning. Koi Olsson och Neo Mahler har sina olikheter men här finns också likheter och gemensamma nämnare. Tittar jag i stamtavlan finner jag namnet Ermengarda aka Coccolina som Kois farmor och som Neos farfars mor och mormors farmor.

Barbet Coccolina och hennes historia lärde jag först känna genom omsorgsfullt nedtecknade och beskrivande meningar. Hon kom från Italien och namnet Coccolina är ett italienskt ord som betyder kelig och kramgod. Några år senare kom så också tillfället som ledde till en träff i verkliga livet. Ett möte som bjöd på möjligheten att bilda mig en egen uppfattning.

Coccolina må ha varit den till storlek minsta av denna barbetflockens mödrar men hon var onekligen den allra största som en sansad och säker individ i flockens samling. I sin balanserade karaktär och vis av ålder utstrålade hon lugn och trygghet till hemmaflockens härliga dynamik. En högst inbjudande och livfull positivitet formad av flera barbeter i härligt samspel och över olika åldrar. En skön, trygg och kelig Coccolina är och förblir en kär minnesbild som jag bär med mig och med ett leende också gärna plockar fram.

En liten rustik smidig och observant barbet av stor och vänlig karaktär ägandes ett namn som tryckts i mången barbets stamtavla i flera länder. Nu sällar sig barbet Coccolina till en svunnen generation som bringar avtryck i nutida liv men också i data till givande svar för framtidens frågor och val.

I stunder av sorg, tomhet och saknad söker vi också en meningens röst. Likt den som säger oss att glädjas åt allt det som vännen gav och generöst fortsätter att ge. Kära minnen består och ett arv lever vidare i nya generationer.

Crowded2017_520
Coccolina och Neo Mahler på språng
Coccolina och Neo Mahler 2017
Barbet Coccolina aka Ermengarda
Ermengarda aka Coccolina. A name written in many barbet pedigrees in several countries. An beautiful echo of the past to inform today and no matter which uncertain way we choose to go forward – she will continue to serve the future.

Memories and hearts
Comments

Förvirrande kostnadsutveckling!

CaltArt39_520
Förvirringens mixade oordning…




Efter telefonsamtalet till Agria där jag uttalat mitt stora missnöje om hutlös kostnadsökning i mina hundars försäkring kom det några dagar senare ett nytt försäkringsbrev som också visar att priset justerats neråt. Min försäkringsperiod löper från 1 december och ett år framåt.


Beskrivning och jämförelse
Kois försäkring innevarande period och år – 3 519 kr
Neos försäkring innevarande period och år – 3 934 kr


I försäkringsbrevet för kommande period och år som jag först skickades och chockerat mottog;

Kois försäkring 2021 – 5 487 kr (55,9% ökning jämfört med föregående år
och i kronor, + 1 968)
Neos försäkring 2021 – 5 940 kr (51% ökning jämfört med föregående år
och i kronor, + 2 006)
Den fasta självrisken ökade med 200 kronor för vardera hund.
Kois fasta självrisk ökade från tidigare 2 950 till 3 150 kronor.
Neos fasta självrisk ökade från tidigare 2 050 till 2 250 kronor.


Efter kontakt med Agria och i mitt uttalade missnöje ges jag en ”kampanjrabatt” om 10 % med uppenbarligen ytterligare en justering neråt. I mitt nu senast gällande försäkringsbrev står ett nytt pris att läsa;

Kois försäkring 2021 – 4 842 kr (37,6% ökning jämfört med föregående år
och i kronor + 1 323)
Neo försäkring 2021 – 5 241 kr (33,2% ökning jämfört med föregående år
och i kronor + 1 307)
+ den ökade självriskkostnaden om 200 kronor för vardera hund.
Min och kommande periods merkostnad för två hundar är + 2 630 kr och motsvarar ungefär det belopp som jag tidigare erlagt för lilla Mac ( 2 590 kr). Det faktum att jag nu bara har två hundar mot tidigare tre innebär inga som helst ekonomiska konsekvenser för Agrias intäkt men desto mer påtaglig och kostsam för mig.
(I jämförelse med det nya försäkringsbolag som jag funnit är den konkurrerande uppstickaren, trots Agrias rabatt och prissänkning, fortfarande både billigare och förmånligare.)


Agria justerade priset neråt men kostnadsökningen på bara ett enda år är fortfarande markant stor. Det specificeras inte heller hur stor Agrias och årets ökning generellt är utan i försäkringsbrevet skrivs bara nytt pris, tilläggen i rabatternas olika procentsats och att min flerhundrabatt upphört. Som så ofta vanligt är det svårt att utläsa och därmed också svårt att få en god överblick av beräkningens grund för årets prishöjning.

Vad händer nästkommande försäkringperiod? Upphör ”kampanjrabatten”? Ja, på sätt kan det kanske göras ytterligare höjning som inte blir så iögonfallande tydlig som årets och således också tillhandahåller Agria ett snabbt tillgängligt motiv för att kunna försvara höjningen? Vad händer för dem som inte protesterar utan bara godtroget och snällt betalar? Kanske just detta är grunden på vilken problemet med skenande kostnader egentligen vilar? Sätter vi för stor tillit till dem som vi tror oss lugnt och betryggande kunna lita till? Kanske borde Ni upphöra med förvirrande rabatter och olika pris för olika hundraser och istället göra prisskillnad utifrån typ av människa, i våra krav, önskemål och vanor?

Kära Agria, vi hundägare behöver från Er liksom från veterinärer ett långt mycket tydligare underlag i specifikation på de många kronor som Ni glupskt vill ha av oss godtrogna hundägare. Båda parter är inte sena med att utnyttja vår okunskap och välvilja för att låta egen vinstpott växa. Lär oss istället att bli mer rådigt medvetna, kritiska och handlingskraftiga så att alla som vill och har förutsättning också ges råd att äga och låta vårda sin hund genom hela dess liv.

Och Agria… jag undrar fortfarande hur stor Er och årets generella kostnadsökning egentligen är?
För mig hamnade efter ”kampanjrabatt” den slutliga höjningen på bara ett år, i ett medelvärde uträknat gemensamt för båda hundar och i två decimaler på 35,29%. Ställt mot veterinärernas 20% i kostnadsökning över dubbla tiden det vill säga två år så står det mellan dessa båda parter helt klart att Agria tar minsann priset vad gäller den nu skenande kostnadsutvecklingen!
Comments

Mycket vill ha mer!

Kivra signalerade att ett nytt brev från Agria står att finna i min digitala brevlåda. Tanken hamnade genast hos lilla Mac som lämnade oss i våras och därmed också det faktum att hundgruppen min nu har decimerats från tre till två individer. Nästa försäkringperiod kommer åtminstone att bli mindre betungade än den ledsamma förlusten av en kär och trogen vän. Trodde jag…

Döm om min chockerade förvåning när jag öppnar dokumentet och finner att det nya försäkringsåret för två hundar är nästan 1 500 kronor dyrare än totalen för innevarande försäkringsperiod som omfattar tre hundar.

I Kois försäkring har priset på ett enda år ökat med hela 56% och Neos med 51%. Jo, jag har både protesterat mot och är medveten om att kostnaden för veterinärvård har blivit dyrare. De snabbt stigande kostnaderna för veterinärvård har jag med rätta sett dryftas och kritiseras i många sammanhang. Särskilt när kostnaderna för att hålla hund blir allt dyrare…inköpspris, veterinärvård, försäkringar, daglig tillsyn, foder och diverse andra kringkostnader som hejdlöst ses springa. Det mesta tycks rusa raskt trots att det är brant uppåt. Har hundägare blivit en lukrativ kassako? Varför ifrågasätter och protesterar så få hundägare? Finns det överhuvudtaget någon oberoende som faktiskt granskar marknaden? Kanske är det just i avsaknaden av tankekraft, granskning och protester som gör att marknaden i hundvärlden tycks ha en blomstrande ekonomi. Uppfattas hundägare som så urbota dumma att vi fritt kan mjölkas på pengar utan vare sig verifikation, kontroll eller redovisad förklaring?

Bara de senaste två åren har veterinärvårdskostnaden enligt försäkringsbolagen ökat med närmare 20%. Men kära Agria, Ni nöjer Er inte med den höjningen utan visar på mer än det djärvt dubbla ställda mot dessa skenande veterinärkostnader. Från bara ett år till nästa visar Ni på en närmare 56 procentig prisstegring i en tecknad hundförsäkring som kan förklaras av vad?
Ett 10-tal procent må vara kompensation för ökade veterinärvårdskostnader, några ytterligare procent kanske kan förklaras med att min flerhundsrabatt försvann i och med Macs frånfälle men det är fortfarande ett stort hopp till detta nya pris som utkrävs och utöver det så höjer Ni dessutom den redan höga och fasta självrisken!

Är det inte dags att skippa alla flotta kringarrangemang, fördummande floskler och dyr reklamproduktion och kostsam reklamtid med gulliga valpar och rara kändisar? Fokusera istället på det Ni säger Er arbeta för… en trygg hundförsäkring som borgar för gott stöd och god vård för våra husdjur om otur och ohälsa skulle drabba oss. Jag avstår mer än gärna en dyrt producerad reklamfilm i digital grattishälsning från farbror Bagge och Agria dagen då mina hundar firar bemärkelsedag till förmån för en lägre självrisk och rimlig försäkringskostnad under mina hundars levnad.

Ska vanligt folk inte längre ha råd att äga hund? Ska vanligt folk inte längre ges en resonlig möjlighet att sörja och kunna söka vård för sina införskaffade husdjur? Jag har protesterat och uttryckt mitt missnöje till Agria men jag fick inga svar på hur stor Er generella ökning egentligen är och inte heller ett klart svar på vad som föranlett en på ett år mer än 50% ökning mer än att det ser olika ut för varje enskilt fall. Jag erbjöds en rabatt på min försäkring om 10%. Åtminstone en god gest men likväl, en uttalad förklaring saknar jag fortfarande. Agria som med rätta kritiserat veterinärvårdens skenande priser, nog är det väl rimligt att också Agria kan ge svar på frågan om egen grund till försäkringens hutlösa höjning?

Har Du bara tillräckligt med kulor så får Du vara med i vårt gäng… Jag hör denna dumhetens stämma allt oftare och i olika sammanhang. När jag köpte hund tyckte somliga att bara ett visst klientel ska få lov att köpa valp från just deras ”fina” uppfödning. Precis som om den omsorgsfulla enkla människan inte längre duger som hundägare trots ett påvisat gott omdöme, engagemang och insikt för att planera och prioritera för att kunna hålla hund och nära ett kärt intresse. Som om överflöd av pengar och fina titlar skulle borga för förnuft och livslång omsorg…?!! PFFFT!!! Förnuft kan inte köpas för pengar. Förnuft handlar om god tankeförmåga, engagemang, förståelse, reflektion, kunskap och utbildning.

Nej, det är nog inte så konstigt att hundvärlden är så tiltad som den uppenbarligen är nu när ingen längre tycks ifrågasätta och granska. Människors perspektiv är lika osmickrande och hejdlöst skev som den tanklösa hundvärld samma människor genom sina handlingar skapar.

Jag har funnit en billigare och förmånligare försäkring i ett nytt bolag som inte lockar med kändisar, rabatterande medlemskap eller gör skillnad på ras utan satsar mer på hunden som individ. Istället erbjuds en lägre försäkringskostnad, längre självriskperiod och lägre självriskkostnad till och med flerhundrabatt vid redan två hundar. En försäkring som dessutom hjälper med ersättning vid djurlivets tunga slutskede. Jag hade omgående bytt för bättre villkor till ett lägre pris. Problemet är att jag har två vuxna hundar. Tidigare veterinärbesök, konsultation och undersökningar kan därför ge upphov till eventuellt framtida svåra tolkningsfrågor om vad som mina hundar kan tänkas haft sedan tidigare och innan dess att jag tecknade försäkringsavtal med ett helt nytt, annat bolag. Nu blir jag därför fast i den försäkring jag tecknade vid olika tidpunkt men för två, utan anmärkning veterinärbesiktade, valpar. Jag vill förstås undvika otydliga klausuler och svårlösta tolkningsfrågor som i värsta fall kan leda till att jag står utan ett betryggande och heltäckande skyddsnät för mina nu två vuxna hundar.


Till alla Er som köper valp och söker en trygghetens hundförsäkring; Gör en grundlig jämförelse mellan de idag många försäkringsbolagen och välj inte efter tidigare meriter och av gammal vana. Hundförsäkringar är en snårig och svårförstådd djungel men här finns onekligen tusenlappar att spara och samtidigt erhålla både bättre och förmånligare försäkringsvillkor hos nya uppstickare och hoppfullt konkurrerande bolag.

Till Agria vill jag återigen uttala mitt missnöje och frågan kvarstår; Hur stor är er och årets generella prisökning? Även med erbjuden 10% rabatt så är nästa försäkringsperiod chockerande mycket dyrare än nuvarande, varför?

Till alla oss aktörer som på olika sätt involveras och hanterar våra husdjur; Det är dags att göra gemensam sak och arbeta för allas rätt till rimliga kostnader och villkor för djuren i vår ägo. Så att vi med förnuft och reson också kan sörja för dess välfärd - från liv till död.

Barbet Koi håller koll och Neo Mahler granskar
Mina två idoga granskare som inspekterar och håller koll, barbet Koi och Neo Mahler.
Comments

Upplysande typer

Pudel avbildad i The Dog Book, 1909.
Stor och ståtlig kungspudel, foto lånat ur The Dog Book (1909) författad av James Watson.

Barbet Pataveau, 1891.
Barbet Pataveau, här illustrerad av Paul Mahler i Les races françaises de chiens d’arret (1891).

Barbet Moustache, äg. Cuvelier, 1904.
Barbet Moustache, 1904.

Barbet Sangria, 1995
Barbet Poppenspaler’s Sangria, 1995.

Ulysse_ef_520
Barbet Ulysse di Barbochos Reiau de Prouvenco, son till Sangria ovan, har inte ett spår av pudel i sin stamtavla och som därför blev föremål för heta diskussioner då att han nekades att reproducera just av samma skäl hos dem styrande som förespråkade en helt nydanad pudeltyp - barbet moderne.



Bilder kan förmedlande tydligt beskriva och lära ögat att skilja en rastyp från en annan. Griffontypen står till sin exteriör, funktion och sitt rörelsemönster i skarp kontrast till den mer högresta och eleganta pudeln och för all del också till den mindre men mer satta spanska vattenhunden.

Emmanuel Boulet (1840-1897) är upphovsman till den idag utdöda rasen griffon boulet. En välbärgad och jaktintresserad herre som visade på stor passion och engagemang för sina jakthundar av griffontyp. Egentligen ville monsieur Boulet inte skapa en ny ras utan istället fortsatt försöka bevara men förbättra exteriör och jaktegenskap hos griffon d’arrêt français à poils longs, vilken dessutom delar ett nära släktskap med barbet.

Emmanuel Boulet och hans Boulet Griffon
Club du Griffon Boulet, Paris 1905.
Marco, ägare Emmanuel Boulet.

Marco var av griffontyp och dessutom den rashund som kom att bli den allra första att skrivas in i LOF (Livre des origines françaises), den franska kennelklubbens stambok. Idag står Marcos uppstoppade kvarleva närmast bortglömd och förpassad till dammets hyllplan och lagerarkiv på ett museum i Emmanuel Boulets födelseort Elbeuf, Frankrike.

Griffon Boulet, Elbeuf_E.Fichter 2016


Förvisso på holländska men med hjälp av google translate blir översättningen fullt förståelig. Här är länken till en välskriven och intressant artikel om just Emmanuel Boulet författad av Ria Hörter.



NatK&mom_72
Svårigheter kan överbryggas. Här är sitter nutidens ättlingar till barbet Sangria och Ulysse. Nat K till vänster och hans mor Iabada till höger.

Vid rara tillfällen kan man i dagens barbet, dess senare och luddigt märkliga rasmix till trots, återfinna och se dokumenterat bevislig typ och drag av ett förbisett, snart förlorat, men ursprungligt arv. I kunskap, engagemang och omsorg hos uppriktiga införstådda uppfödare och hundägare bor möjligheten att bevara och åtminstone försöka att öppna framtidens dörr också för en utrotningshotad specifik rashund.
Comments

Engagemang

Vieux Griffon Barbet Thelma Lou
Vieux Griffon Barbet är en bland dagens flera hundraser som är utrotningshotad. Idag uppmärksammar jag minnet av Thelma Lou som kom att bidra till min insikt om det svåra dilemmat för en okänd och förbisedd hundras bland människors okunskap.


Idag är det Mikaelidagen, ärkeängeln helige Mikaels dag. Vi säger grattis till Frans och Frank som i dag firas tillsammans med vår svenska kanelbulle. Den fjärde oktober ärar också en italiensk munk vid namn Franciskus av Assisi. Den av påven helgonförklarade Franciskus kom att ses som djurens beskyddare. I hans välsignade namn tog ett gäng italienska ekologer initiativet till att redan år 1931 utnämna den fjärde oktober till djurens dag.

Ekologerna ville med dagen uppmärksamma dilemmat för all världens utrotningshotade djurarter. De insåg också att bara genom medvetenhet kan vi skapa ökat engagemang och på så sätt värna mångfalden i djurvärlden. Vi måste först bli medvetna om problemet för att kunna åtgärda det. Dagens irrande människor hade varit hjälpta av ekologernas kunskap, munken Franciskus medvetna godhet men också av ärkeängeln Mikael som utan rädsla stod emot det onda för att värna det rätta.
Comments

Den enes bröd den andres död

Faksimil från webben och Plosgenetics
Länken nedan leder till PLOS GENETICS där författarna har sin artikel publicerad i sin helhet.
https://journals.plos.org/plosgenetics/article?id=10.1371/journal.pgen.1008956


En intressant studie som också säger något om värdet av raskunskap och selektion i avelsarbetet. Det är en vetenskaplig rapport som genetiskt studerat den australienska labradoodlen. I sammanfattningen redovisas att labradoodlen efter bara några senare generationer visar på ett DNA som har långt mindre av labrador utan istället helt övervägande är den av pudel. En slutsats som författarna hävdar är ett resultat av uppfödares prioritering och selektering till förmån för just pudelns flera attribut och särdrag som t ex en mjuk krullig päls.


Att en ras kan absorberas av en annan har införstådda sedan länge insett och används med fördel från tid till annan genom att tillföra en annan ras med nytt blod för att på så sätt stärka rashundens hälsa och samtidigt ändå värna om och bevara den ursprungliga rastypen. Men det förutsätter förstås att man är kunnig och väl medveten om den hundras man avser sig vilja stödja och bevara. Genom att både före och efter inkorsning också skolat selektera för en specifik typ i det uttryckta avelsmålets riktning.

Denna vetenskapliga artikel fick mig att tänka på det internationella barbet symposium som hölls i Frankrike år 2012. Många nationer närvarade däribland Sverige. Här gavs en möjlighet att påbörja arbetet för att reda ut trasslet bakom dagens barbet som också har mycket av pudel i sitt DNA. Professor Bernard Denis från den franska kennelklubben uttalade klart och tydligt att barbetens morfologiska typ är den av griffon. Här fälldes också, till någras förtret, den nu omtalade kommentaren; ”If you want dogs that looks like Poodles – Buy A Poodle!”

Ledsamt nog ledde inte symposiet till den nödvändiga öppenhet som krävs för att kunna värna en specifik hundras. Efter insiktsfulla ord tystade återigen några småpåvar ner dilemmat med vår rådande kunskapsbrist som vi nu sedan länge behövt åtgärda. Vi borde medvetet söka, förmedla och tillgodogöra oss kunskap. Kunskap som krävs för att genomtänkt kunna stödja en förbisedd och missförstådd hundras på ruinens brant.

Också dagens barbet tarvar i snaraste nytt blod. Men här har etablissemanget inte ens klart för sig vilken av nu många typer som ska värnas och bevaras. Senaste inkorsning med fransk välsignelse gjordes i Finland och var en spansk vattenhund. En ras som redan tidigare finns i mixen bland flera andra raser i dagens barbet. Ett märkligt val som ingalunda går i riktning för att värna en ursprunglig och apporterande hundras av griffontyp. Men valet kanske gjordes med avsikt för att stärka den nykonstruerade, långt från utrotningshotade men pudelbaserade Barbet Moderne? Svårt att veta eftersom ingen särskiljer och förklarar.

De senaste 40 åren är en sanslös röra inom den berusade barbetvärlden och där vedertagna termer och begrepp ges en helt ny innebörd och betydelse. Få är dem som innehar förmåga att tydligt kommunicera faktauppgifter för allas vår förståelse. Historik och data är inte bara förnöjsam kuriosa utan helt nödvändiga för ett sunt avelsarbete. Historik och data utgör basen för att kunna specificera och därmed också urskilja en erkänd hundras från en annan.
Comments